Även om US, Linköping var bäst i rankning av universitetssjukhus har kritiken mot sjukvården haglat tätt: Dyr, ineffektiv, dålig kontinuitet, långa väntetider, brist på personal, vårdskador, infektioner etcetera. Och hyrläkarna borde bort, men ingen gör något!
Hyrläkare är, som andra läkare, oftast kloka, kunniga. Men de kostar många extra miljoner, ger sämre kontinuitet, har svårt att följa upp sina patienter, saknar kunskap om lokala förhållanden, kan inte undervisa eller forska på samma sätt som fast anställda. Och hur bra är det för arbetsklimatet att en kollega med samma uppgifter och kompetens har dubbel lön?
Om sjukvårdens ledning/politiker, lika för alla landsting/regioner beslutade att från visst datum anställs inga hyrläkare, åtminstone söder om Dalälven (övergångsregler eller andra regler i Norrland?), så skulle vi bli av med problemet! Först en kort tids turbulens, och svårigheter på vissa kliniker, och lite bättre situation i Norrland, men sen skulle läget stabiliseras. Det är osannolikt att psykiatriker, barnläkare, eller distriktsläkare skulle byta yrken eller sluta jobba, utan snart skulle de allra flesta återgå i tjänst. Och för att tjäna lika mycket finge de nu jobba fler veckor, så läkartillgången skulle öka! (Tror man att pensionerade läkare skulle sluta jobba, så kan man överväga att tillåta hyrläkare över 67 års ålder.)
Men hur går det då för psykiatrin (där var tredje läkare är hyrläkare!)? Förmodligen bra! Om hyrläkarna jobbat deltid och nu återgår till heltid så ökar läkartiden inom psykiatrin! Och färre patienter behöver ha haft 60 olika läkare som skrivit ut 25 olika mediciner! Visar det sig sen att psykiatrin, eller någon annan specialité, trots denna förbättring inte får tillräckligt med läkare så löses det med attraktivare förhållanden, exempelvis mer tid för forskning och vidareutbildning, mindre tid för administration, högre lön än specialister inom områden med gott om läkare.
Måste det inte utbildas fler läkare än som görs? Tveksamt! Kan det vara fel använd arbetstid om det krävs att var 70:e medborgare blir läkare? Ändå snart var tredje läkare kommer från utlandet. Kanske behöver man se över vad som är sjukvårdens uppgift? Och det finns ingen lag (ännu i varje fall men det kanske kommer, ”för att stärka patientens rättigheter”) om hur länge varje patientsamtal ska vara, hur snabbt den som söker sjukvård för vilken småsak som helst ska få träffa läkare etcetera.
Absurt att politiker avgör till exempel hur många som ska vara sjukskrivna (Regeringen 2006: ”Sjukskrivningar ska halveras”. Och så blev det; man skäms som läkare!).
Kanske dags att läkarna återtar visst ansvar. Och stoppas inte hyrläkarna så blir väl snart allt fler sjuksköterskor inhyrda till dubbel lön, och barnmorskor, kuratorer, lärare, socialarbetare, och varför inte politiker?