I förra lördagens Corren (21/3) berättade chefredaktör Christer Kustvik om en tidningsbransch i kris trots att svensken läser som aldrig förr och då främst i tider av kris. Länge har intäkterna dykt såväl för annonser som för prenumerationer.
Jag har levt med Corren i hela mitt vuxna liv och tycker om den, tro inget annat. En blandning av allt, där det lokala inte finns att finna på andra ställen, gör att jag vet hur morgonen startar. Ibland stillar jag min nyfikenhet, lär mej, skrattar men ibland blir jag också heligt förbannad. Den bjuder på allt. Av de journalister som skriver i olika former gillar jag några mer några inte fullt ut lika mycket. Ungefär som livet i övrigt.
Tidningsutgivarna, som deras lobbyorganisation heter, går nu till regering och riksdag och ber underförstått om stöd. Stöd som i vanlig ordning kommer från de som betalar skatt. I år betalar vi 600 miljoner kronor i subventioner till tidningsägare.
Tidningar i allt från knallrött till svagt blå får stöd vilket döpts till mångfald. Centern är det enda parti som har anledning att le. De sålde allt tidningsinnehav i rätt tid och köpte fastigheter och aktier. De lever gott på den avkastningen.
Mediestödet rinner ner i flera hål. En pengasäck går till att digitalisera och utveckla nya plattformar. En går till distributionsstöd och ska få dej att tänka spridning på landsorten. Den delen är relativt liten. Dessutom sker olika former av skattelättnader, främst moms och reklam.
Correns ägare NTM uttalade sig via sin vd nyligen och flirtade med läsarna. Lokalkontoren bör kvarstanna även om det är dyrt säger Lina Hedenström. Event och resor med mera får stryka på foten fortsätter hon. Jag tror att de senare inte går med vinst och därför ska det bort. Det är sunt men säg då det.
Det vi nu ser är en strukturomvandling på marknaden. Nya aktörer med nya affärsmodeller hittar vägar att tjäna pengar och det utan statligt stöd. Nya plattformar och ny teknik är redan på plats. Dessutom byggs landsbygden ut med fiber. Varför skall tidningsbilen åka parallellt med bakluckan fullt med cellulosa? Är det hållbart?
Varför ska olika ägare som i vissa fall äger flera tidningar, en del går bättre, en del sämre, få bidrag samtidigt som de plockar ut vinst? Är det etiskt hållbart?
Satsa gärna på kvalitet i textinnehåll och gärna lokalt förankrade journalister. Men gör det på intäkter från oss läsare och annonsörer. Avveckla tung infrastruktur. Lär av konkurrensen och möt kostnadsutvecklingen.
Tidningsstöd leder i förlängningen till tidningsdöd men Corren har framtiden. Jag tror också det är högt i tak och ser fram mot en god debatt.
Torbjörn Nibelius, Ljungsbro
Svar:
Tack för ditt inlägg. Corren ägs av stiftelseägda koncernen NTM där all eventuell vinst går tillbaka in i verksamheten. Corren har som huvudtidning i vår region inget statligt press- eller mediestöd. Vi finansieras bara av prenumerationer och annonser.
När det gäller vårt distributionsbolag Svensk hemleverans så jobbar de intensivt med hållbarheten i sin verksamhet. Dels genom att ställa om till en fossilfri fordonspark, dels genom att tillföra fler produkter i distributionen, som till exempel paket och livsmedel.
Vi ser att vår distribution där kan fylla en viktig funktion för landsbygdens privatpersoner och näringsidkare. Att NTM nu ser över just event- och reseverksamheten beror på att coronakrisen slagit hårt mot just de områdena.
Christer Kustvik, chefredaktör