Den 8 mars är det internationella kvinnodagen. Många kvinnor blir därför gratulerade, men internationella kvinnodagen är inte en dag att fira.
Historien kring 8 mars går långt tillbaka i tiden, men sedan 1978 är internationella kvinnodagen en av FN:s återkommande temadagar. Dagen instiftades för att uppmärksamma de samhällsstrukturer som gör att kvinnor inte har samma förutsättningar och möjligheter som män.
Dessa strukturer gör sig påminda då vi kvinnor funderar över vilket alternativ som är det säkraste sättet att ta sig hem på efter mörkrets inbrott, i lönesamtal på arbetsplatser där det finns manliga kollegor. På krogen då kvinnor vill dansa men någon bestämmer sig för att ha rätten att vidröra våra kroppar. Och framför allt då vi på jouren, regelbundet, sitter i samtal med kvinnor som blivit utsatta för våld av någon de älskar, eller älskat.
Så säg inte grattis, säg i stället att du vill vara med i kampen för ett jämställt samhälle. Eller åtminstone att du vill lyssna till vad vi har att säga.
Genom att den 8 mars 2017 arrangera ett publikt evenemang, med cirka 250 besökare, uppmärksammade Motala Kvinnojour förra året att vi funnits i 25 år. Det var inte någonting vi firade. För jouren vill, likt internationella kvinnodagen, inte behöva finnas. För så länge vi finns betyder det att det fortfarande finns många kvinnor runt om i världen, Sverige och i vår kommun, som behöver stöd utifrån att de blivit utsatta för våld av en man.
Jourens existens står i relation till existensen av mäns våld mot kvinnor. Det är ingenting som är värt att fira. Men det är värt att hylla de kvinnor som i åratal drivit en kamp för att möjliggöra stöd för kvinnor som varit, eller är, utsatta för mäns våld och förtryck.
Vi är många som tillsammans redan deltar i kampen för ett mer jämställt samhälle fritt från mäns våld och förtryck. Där alla människor inte bara ska ha lika rättigheter på pappret, utan också få dessa rättigheter praktiserade, dagligen. Men kampen kan inte fortsätta om de som driver kampen inte längre orkar. Vi behöver brinna, utan att brinna ut.
Så i år har vi valt att inte arrangera något evenemang för allmänheten, vi gör någonting som är minst lika viktigt. Vi riktar uppmärksamheten mot oss själva. Vi riktar uppmärksamheten mot de ideella jourkvinnor som arbetar gratis på sin fritid för att våra systrar som varit utsatta för våld ska ha en fristad att söka sig till, kvinnojouren.
Ett sätt att brinna utan att brinna ut är att dela branden med andra. Dela ilskan, rädslan, glädjen, frustrationen och framgångarna med varandra, och det är vad vi kommer ägna internationella kvinnodagen åt i år.
Sedan fortsätter vi kampen för ett jämställt samhälle fritt från mäns våld och förtryck.
Elin Lindsmyr
Helena Fredriksson
anställda jourkvinnor
Motala Kvinnojour