Svar på "Fritidsbiljett till unga kan påverka Kinda negativt" (11/2):
Att ställa sig frågande till fritidskortets funktion öppnar för diskussion, något undertecknad gärna gör för att bringa klarhet och förståelse till Centerpartiet i Kinda och Michael Holgersson.
Låt oss inleda med att lyfta fritidsgårdarnas verksamhet i kommunen. En period under 2010-talet bedrevs fritidsgård inte bara i Kisa, utan även i Rimforsa. Ambitionen är lovvärd, på samma sätt som Michaels, men faktumet var att uppslutningen var svag. Högstadieeleverna från Rimforsatrakten valde att resa till Kisa för att umgås med sina vänner. Fokus skiftade till att jobba med ungdomarna utifrån deras vilja till gemenskap, i detta fall på fritidsgården Hornet på Värgårdsskolan.
När tiden är kommen för gymnasiala studier ökar kraven, när främst Vimmerby och Linköping blir nya mötesplatser, med omställning för tidiga mornar och sena kvällar. Inte sällan anländer Kindaeleverna först och kommer hem sist. En slitsam tid!
Även om det var tufft så gick det, även för undertecknad. Vår förmån bland nya klasskamrater i de större kommunerna var i alla fall att vi kunde resa gratis och umgås med våra vänner och delta i kulturliv som inte finns i Kinda kommun. Detta var under början av 2000-talet. På samma sätt som ungdomarna i Rimforsa vill samlas med sina kamrater i Kisa i högstadiet, på samma sätt vill gymnasieungdomarna umgås med nya vänner på de nya skolorna, och få nya intryck. Kinda har en lång tradition av ett starkt föreningsliv, men flera olika former har helt enkelt inte underlaget att bära sig. I gengäld får vi dra fördel av att ha vår vackra natur inpå knuten, trygghet och gemenskap som är svårare att fånga in i storstadskommunen.
Tillbaka till gymnasietiden. År 3 blev oerhört tuff. Politiken i Kinda kommun valde att begränsa busskorten som en besparande åtgärd. För en ungdom utan inblick i kommunal verksamhet var det här en konkret och kännbar handling, som väckte ilska riktad mot kommunpolitiken. Fritidskortet upplevdes som det stöd vi fick, och nu rycktes det bort!
Alternativet blev att vi själva fick stå för kostnaden, vilket skapade upplevelsen av djup orättvisa. Med stöd av föräldrar fanns alternativet att lägga till fritidsdelen, vilket förutsatte att de hade förmågan. Mindre bemedlade fick lov att passa klockan och i värsta fall avstå från att träffas. Fysiska mötesplatser har sedan dess blivit en större angelägenhet, särskilt när vi förstår riskerna av ensamhet och isolering.
Kontentan är att satsningar för att styra ungdomar kan ha viss effekt, men bäst förutsättningar är att vara lyhörd. Ingen kommun är den andra lik. Vi har olika kvaliteter och förutsättningar, och i olika skeenden av livet. Det är hälsosamt att våra ungdomar i Kinda reser i väg en tid och hämtar intryck utifrån, och förhoppningsvis med tiden lockas de tillbaka till sin hembygd. Att visa att vi lyssnar till dem och stöttar behoven de själva upplever under tonåren är en faktor för detta.
I en liten kommun som Kinda kan den enskilda ha stor inverkan. Kommunen bör fortsätta att satsa på att uppmuntra civilsamhället och ideella krafter, en syn undertecknad delar med Centerpartiet. Frågan om fritidskort för kommunens ungdomar har varit en fråga som drivits en längre tid hos Socialdemokraterna. Att den kunnat genomföras tillsammans i majoritetsstyret med Moderaterna och Kristdemokraterna är en stor framgång för våra ungdomars möjlighet till samvaro och utveckling.
Michael är varmt välkommen att höra av sig till mig med anledning av denna gemensamma fråga. Du finner mig genom politiken, på fredagskvällar på öppna träffar med figurspelsföreningen, offentliga tillställningar på Kisa hembygdsgård, eller digitalt på helgon.se. Måhända är repliken partipolitiskt undertecknad, men fördelen med den lilla kommunen är förmågan att lösa utmaningar på mer än bara ett sätt. Och att den enskilda har goda möjligheter att göra skillnad.