Det har nu gått mer än en månad sedan det utökade rökförbudet på vissa allmänna platser trädde i kraft, ett beslut som främst drabbar uteserveringarna, både dess gäster och ägare. Debatten kring detta förbud har varit livlig och senast för några veckor sedan argumenterade Lars Ahlbäck, specialistläkare vid allergicentrum i Linköping, för att hela Linköpings innerstad ska bli en rökfri zon. CUF Östergötland ställer sig starkt emot detta uttalande, likaså det rökförbud som de rödgröna riksdagspartierna röstade igenom i vintras.
Först och främst har den här frågan en stark ideologisk grogrund. Varje människa har själv rätten att bestämma över sitt eget liv, sina handlingar och därtill ta ansvar för konsekvenserna. Alla, även rökarna själva, vet att rökning är farligt, så staten kan sluta spela bror duktig. Kontentan av förbudet blir istället ett övertramp på vår frihet, en statlig kontroll över medborgarna baserad på en misstro mot vår förmåga att välja själva, men även att ta hänsyn till varandra. Det är befängt att vi likt marionettdockor ska skyddas mot allt som är farligt av staten. Om individen vill röka på en uteservering ska han eller hon få göra det.
Dessutom drabbar lagen krögarna på flera olika sätt. En del i förslaget som nu blivit verklighet är att det är krögarnas ansvar att hålla sina uteserveringar fria från rökning, vilket innebär att de tvingas agera poliser istället för att prioritera att ge sina gäster service. Det är även upp till dem att bedöma hur långt ifrån entrén folk får röka och avsaknaden av askkoppar kommer bara att leda till mer nedskräpning på gatan en bit bort från uteserveringen.
Precis som lagens anhängare är även vi medvetna om att rökning dödar, men vad dödar inte? Ska vi inte då passa på att förbjuda alkohol, snus, socker, snabbmat och annat som skadar kroppen? Vidare är, enligt WHO, luftföroreningar i storstäder lika farligt som rökning och nyligen publicerades en dansk forskningsstudie som pekar på att social ensamhet skadar kroppen på samma nivå som att röka 15 cigaretter om dagen, långt ifrån den som då och då röker en cigarett på en uteservering. Staten kan rimligen inte förbjuda allt som är farligt, och för att man ska vara konsekvent bör inte heller rökningen kontrolleras mer än vad den gjorts tidigare.
I marknadsekonomins Sverige borde det istället fungera med ett system där det är upp till krögarna själva att bestämma om deras uteservering ska vara rökfri eller inte, vilket då inte skulle inkräkta på gemene mans frihet. Om det finns efterfrågan för att vistas på uteserveringar där ingen röker skulle det då växa fram rökfria alternativ. Staten och det förbudssamhälle som nu håller på att skapas ser inte själva att det inte är upp till dem att bestämma hur människor lever sina liv. Rökförbudet är att gå ett steg för långt!