När man sitter där på bergstoppen så är livet fint. Vandringen har bjudit på fantastiska vidder, solen skiner och hela tiden har det gått upp, upp, upp. Den bilden kan också fungera väl som en metafor för svensk ekonomi just nu. Det känns som att allt går bra, utan ett moln på himlen. Ingen vill tänka på vad som kommer härnäst, då det riskerar att gå snabbt utför.
Vi ser nu tydliga tecken på en avmattning av svensk ekonomi. Bostadsmarknaden skakar. Arbetslösheten börjar stiga, om än från låga nivåer. Den slår som vanligt hårdast mot de som har det tuffast på arbetsmarknaden, hos de som har låg utbildning, dåliga språkkunskaper eller utländsk bakgrund. Etableringstiden för nyalända flyktingar blir längre och längre. Segregationen i Linköping förstärks, utanförskap har blivit ett permanent tillstånd för många familjer och går allt oftare i arv.
För oss moderater är det tydligt att Linköping behöver välja en ny väg. Ett starkt samhälle byggs genom utbildning och ansträngning, arbete och företagande. Vi väljer att möta varje person med en positiv förväntan på hur man bidrar till Linköpings utveckling. Vi kallar det för Linköpingslöftet, ett förnyat samhällskontrakt mellan oss som bor här och kommunen, men också mellan oss Linköpingsbor. Att vi anstränger oss för vår egen skull och för andras.
Linköpingslöftet innebär att vi, utifrån varje persons förutsättningar, ska leda människor mot arbetsmarknaden i tre tydliga steg. Vår modell är prövad på andra håll i Sverige och insatserna kommer från flera olika kommuner, även från tidigare goda erfarenheter i Linköping. Genom sociala insatser bygger vi en grundläggande anställningsbarhet, vi anpassar utbildningar efter arbetsmarknadens behov och för kortaste väg till jobb samt utvecklar sysselsättning för den som behöver en skyddad anställning.
Här går en skarp skiljelinje i den lokala politiken. Medan vi anser att man borde vara återhållsam med nya satsningar utanför välfärdens kärna så gasar S-MP-L-Koalitionen med storslagna projekt och grandiosa byggen. De är säkert roliga att inviga under ett valår, men det är inte långsiktigt hållbart. Kostsamma filmprojekt och urspårade byggen kan snabbt förvandlas till gökungar som ställs mot äldreomsorgen och skolan när ekonomin blir ansträngd under kommande år. Dagens satsningar kommer i morgon förvandlas till besparingar.
Linköping behöver välja en annan väg. Åtgärderna för att bryta segregation har inte varit framgångsrika. Linköping har större problem i dag än för fyra år sedan. Därför måste tydliga prioriteringar göras där vi har en positiv förväntan om hur alla ska bidra till Linköpings utveckling. När Koalitionen verkar prioritera att ge människor i utanförskap en roligare fritid så står vi för uppfattningen att man istället ska ha mindre fritid, eftersom man ska ha ett jobb att gå till.
Christian Gustavsson (M)
kommunalråd i opposition
Annika Krutzén (M)
ersättare i kommunstyrelsen