Återigen är det dags för val i USA. Spänningen kring valet är olidlig. Tittar man på trenderna i opinionsmätningarna blir det svårt att dra några slutsatser om valets utgång.
Demokraternas presidentkandidat och USA:s vicepresident Kamala Harris deltog den 21 oktober i ett kampanjmöte i den viktiga delstaten Wisconsin som är en av delstaterna som svängt mest i de senaste valen. På kampanjmötet utbrister plötsligt en i publiken “Christ is King!”. Harris säger skrattande att personen i fråga är på “fel valmöte” och får publiken med sig i ett jubel.
Självklart finns det många anmärkningsvärda citat som kan tas ur kontext från båda kandidaternas kampanjmöten, men trots allt så är detta ett av flera exempel på hur religionens roll minskat i det amerikanska samhället i stort, och i synnerhet den politiska sfären.
“Av alla seder och bruk som leder till politiskt välstånd är religionen och moralen de mest oundgängliga”, så uttryckte sig USA:s första president George Washington som var med och grundade nationen USA för snart 250 år sedan. Det är en av många markörer som visar att USA utan tvekan är ett land som grundats och under århundraden styrdes av krafter med starka religiösa inslag. Denna påverkan har minskat drastiskt de senaste 70 åren.
Statistik visar på att allt färre unga betecknar sig som religiösa och att allt färre föräldrar uppfostrar sina barn i religiös tradition, vilket onekligen påverkar det amerikanska samhällets syn på moral och även dess politiska dynamik. Sociologen Max Weber (1864–1920) beskrev järnburen som en metafor för att människor är inlåsta i rationalitet och byråkratiska regler som gör att traditionella värderingar minskar – en metafor som kanske passar sekulariseringen i USA väldigt väl. Trots att den gemene amerikanen rör sig längre ifrån altaret syns bara sekulariseringen tydligt i ett av de två partierna.
Sedan valförlusten 2012 har evangelikala kristna fått en betydligt starkare position inom det republikanska partiet. Exempelvis var före detta vicepresident Mike Pence en stark förespråkare av regleringar av aborträtten, morgonbön i skolan och andra ståndpunkter baserat på religiösa kristna uppfattningar.
Trump själv har en historia av handlingar som starkt avviker från ett kristet levnadssätt med flera brutna äktenskap och otrohetsaffärer. Trots allt har dock Donald Trump varit framgångsrik i att fånga den evangelikala väljargruppen och värna deras intressen. Nomineringar av konservativa domare, starkt stöd för Israel och poseringar med bibeln är något denna väljargrupp ser som helt vitalt för att få vara USA:s ledare. Denna väljargrupp stöttar Donald Trump och republikanerna villkorslöst och har utan tvekan bidragit till att ytterligare befästa kristendomens roll i partiet.
Trots detta går det att se tendenser hos republikanerna som pekar åt andra hållet. Abortfrågan är något som republikanerna ogärna pratar om i nationella sammanhang, eftersom att man vet att man har stora delar av väljarkåren i USA. Partiets vicepresidentkandidat och senator från Ohio JD Vance var exempelvis tvungen att backa från uttalandet om nationellt abortförbud och Trumps fru Melania antydde nyligen på ett valmöte att abort är en del av rätten till sin egen kropp.
Trendskillnaden partierna emellan kunde inte vara mer kontrasterande. Det demokratiska partiet har gått åt andra hållet i många frågor. Demokratiska företrädare landet över har förvisso fortfarande en gudstro i många fall men i detta fall separerar man religion från ämbeten och politik i mycket högre grad, Joe Biden själv kommer från en katolsk bakgrund.
Abortfrågan, eutanasi och undervisning om vetenskapliga teorier är alla exempel på frågor där demokraterna starkt skiljer sig från republikanerna och där de inte bygger sina argument på religiös tro. Demokraterna är ett parti som historiskt sett haft stort stöd av människor som invandrat till USA, många av dessa kommer från länder som är mycket mer religiöst präglade än USA, detta tycks inte ha haft någon större påverkan på huruvida partiets politik påverkas av religion alls.
Oavsett de båda partiernas ställning i årets stora valfrågor så är det tydligt att religionens inverkan i det en gång så kristna USA minskar med tiden. Frågan är inte om utan när USA får en ateistisk president.