Under de senaste åren har antalet patienter inom rättspsykiatrin ökat med på nio procent. Det innebär överbeläggningar, en svår arbetssituation för våra medarbetare och förlängda vårdtider som följd. Samtidigt har andra delar av rättssystemet, som häkten och anstalter, fått utökade resurser för att hantera straffskärpningar. Men den viktiga frågan om rättspsykiatrins situation har hamnat i skymundan. Redan nu ligger snittet i Sverige på 105 procents beläggning och trycket väntas öka. 

Det är regionerna som har det yttersta ansvaret för den rättspsykiatriska vården, men deras möjligheter att hantera den ökande efterfrågan på vårdplatser är kraftigt begränsade. Flera regioner tvingas skära ner på resurser och varsla personal precis som vi i Region Östergötland fått göra. Detta är resultatet av en allvarligt underfinansierad vårdsektor där den SD-stödda regeringen misslyckats med att skjuta till nödvändiga resurser. Staten har lämnat regionerna att hantera problemet på egen hand, vilket är ohållbart.

Den överbeläggning och långa köer som nu drabbar rättspsykiatrin får förödande konsekvenser. Patienter som dömts till vård för grova brott kan bli utan nödvändig behandling, samtidigt som redan utskrivningsklara patienter tvingas kvar inom slutenvården på grund av bristande resurser i öppenvården. Detta leder inte bara till ineffektiv vård utan även till onödigt lång frihetsberövning, vilket har lett till att Europadomstolen har kritiserat Sverige för brott mot mänskliga rättigheter.

Ett annat allvarligt problem är att det saknas ett nationellt intagssystem för rättspsykiatrin, vilket leder till att kriminalvården saknar överblick över vårdplatserna. Detta förvärrar köerna och skapar onödigt lidande för patienter som annars skulle kunna vårdas i en annan region.

Det är hög tid att staten tar sitt ansvar. Det behövs både en ökad resurstilldelning och en översyn av gällande lagstiftning för att säkerställa att rättspsykiatrin kan fungera effektivt och rättssäkert. Ett nationellt kunskapsstöd och ett kompetenscentrum för tvångsvård bör etableras för att stärka kvaliteten i vården, och den sekretess som hindrar personal från att anmäla brott inom vården måste ses över.

Regeringen måste agera omgående för att undvika en ännu djupare kris i rättspsykiatrin. Det handlar inte bara om att värna om rättssäkerheten, utan också om att ge svårt sjuka människor den vård de förtjänar.