Svar på nyhetsartikeln "Här kan Fenomenmagasinet hamna" (29/1):
När nu en flytt förestår av detta är det lätt hänt att sådant bortglömt material av okunnighet eller oaktsamhet kan hamna på tippen och det är viktigt att ansvariga på kommunen blir medvetna om vad som finns där.
En kort bakgrund: Mathias Wallberg var förste lantmätare och botaniker i Östergötland på 1700-talet. Han ansågs som en av sin tids skickligaste botanister men fick aldrig helt ägna sig åt det han mest önskade. Han bosatte sig på gården Klosterorlunda där han skapade en vida känd trädgård dit han flyttade många sällsynta buskar och plantor. Särskilt intresserade han sig åt att odla växter från alla världsdelar som övervintrades i ett särskilt våningsplan i huvudbyggnaden som kunde hållas tempererat med fönster åt alla håll.
När Wallberg gick bort donerade han sin stora herbariesamling till Läroverket i Linköping. Om detta stod i Linköpings stifts Tidningar 1808 följande: "Naturalie-Samlingen härstädes har nyligen blifvit riktad med ett kostbart Herbarium - - -, består af omkring 3 400 Species och innefattar de sällsyntaste växter från alla verldens delar, hvilka till större delen bifvit af den Afledne själf, i dess ansenliga Trädgård vid Kloster Orlunda odlade och uppdragne."
Vad som sedan hänt har varit svårt att rekonstruera. Samlingen har sannolikt förvarats i källaren på nuvarande läroverksbyggnaden i många decennier för att, kanske på 1950-talet hamna i den så kallade rotundan på dåvarande stadsbiblioteket tillsammans med bland annat en samling uppstoppade fåglar, för att slutligen hamna i Fenomenmagasinet i Gamla Linköping. Jag hade för snart 20 år sedan möjlighet att göra en snabb genomgång av herbariesamlingen för att försöka fotografiskt dokumentera något av den. Då kunde jag konstatera att bara en liten del av ursprungsherbariet är bevarat, och att det som finns kvar bara är nedstoppat i kartonger på ett osystematiskt och helt olämpligt sätt med bortramlade, pressande växtdelar från bladen med mera. En sorglig syn! Desto viktigare att rädda det som finns kvar av denna kulturskatt!
Min förhoppning är, när en flytt av Fenomenmagasinet aktualiseras, att det samtidigt nu även blir en möjlighet att rädda resterna av detta ovärderliga 1700-talsherbarium. Experter bör anlitas för genomgång av det för att rädda det som går att rädda genom restaurering och en tillfredsställande förvaring av materialet för framtiden. Kanske kan sedan de räddade bladen i en framtid ställas ut på magasinet.