Nya internationella rön från tidigare i höst visar att mellan 20 och 40 procent av individer med diabetes typ 1 har problem med psykisk ohälsa som hänger ihop med sjukdomen.
En ny undersökning från Diabetesförbundet bland personer med diabetes – både typ 1 och 2 – i region Östergötland visar att psykisk ohälsa är utbrett i gruppen. Samtidigt kommer det också fram, att tillgången till psykosocialt stöd i diabetesvården tyvärr tenderar att hamna i skymundan i regionen.
Bland deltagarna i undersökningen från region Östergötland uppger 20 procent att de i dag är i behov av psykosocialt stöd. Samtidigt svarar 54 procent att vårdgivarna i regionen inte i tillräcklig utsträckning uppmärksammar det behovet av psykosocialt stöd, från exempelvis kurator eller psykolog, som kan uppstå i livet med diabetes. Detta är allvarligt därför att avsaknaden av psykosocialt stöd i värsta fall även påverkar den fysiska hälsan bland personer med diabetes. Personer med diabetes som har ”ont i livet” och inte mår bra har svårare att klara av sin egenvård, och det kan få stora konsekvenser, till och med livshotande.
Detta är förstås smärtsamt och ohållbart för den enskilda individen som drabbas av både psykisk och fysisk ohälsa, men det riskerar även att medföra ökade kostnader för samhället bland annat i form av flera komplikationer till följd av en misskött diabetessjukdom. Den stora kostnaden för diabetes består nämligen främst av vård kopplad till just komplikationer och följdsjukdomar, samtidigt kan även utgifter till sjukskrivningar öka i onödan om inte dessa problem fångas upp och hanteras.
Diabetesförbundet vill därför att det ska finnas diabetesteam bestående av de professioner och kompetenser som personer med diabetes är i behov av, inklusive psykologer, kuratorer eller motsvarande kompetenser. Detta bör vara en självklarhet på alla vårdenheter också i region Östergötland, oberoende av vilken typ av diabetes du lever med samt om du får vård i primärvården eller på en specialistmottagning.
Ser vården bara halva människan med diabetes, så går det inte att behandla hela patienten.