Visst är det glädjande att vi har en stad i vår region som aldrig tycks stå still utan ständigt fullkomligen skriker efter utveckling och bara vill växa sig större. Linköping är en otrolig motor i Östergötland och det ska vi vara stolta över. Men är man stor måste man också vara snäll, inte bara mot de mindre utan mot alla, det innefattar också framtiden. Vår gemensamma framtid och vår förmåga att skapa livsmedel.
Östergötland är ett skiftningarnas län, vi har de stora djupa skogarna, de böljande mellanbygdernas eklandskap och de vida slätterna. Vi har möjlighet att producera mat till en befolkning nu, och i framtiden, mat som behövs i dag och som kommer att behövas till nästa generation. Den bördiga jordbruksmark som finns runt Linköpings stad utgör en viktig bricka i det pussel som gör Östergötlands livsmedelsproduktion så värdefull.
Att det ligger en stor stad mitt på slätten är inte en slump, generationer före oss såg värdet och möjligheten att få fram bra mat här. Här utgjorde åkerns avkastning tillsammans med läget vid Stångån, Svartån och Roxen en bra plats att bo på. Just av den anledningen vill ju många fortfarande bo i Linköping, läget är bra. Men hur kan det komma sig att det inte längre tas någon hänsyn till att vi behöver livsmedelsförsörjning till en så stor stad?
Har vi glömt bort att vi varje morgon vaknar hungriga och så kommer att somna varje kväll om vi inget får till livs? Sjöutsikt gör ingen mätt. Det förträffliga läget är ju bara värt något så länge man slipper vara hungrig. Vi behöver i första hand syre, i andra hand vatten och i tredje hand mat för att över huvud taget kunna överleva. Bostäder, samhällsservice och infrastruktur är självklart också viktiga – med de behöver inte planeras på jordbruksmark.
Projektet att låta Ekängen växa på jordbruksmark är fattat av Linköpings politiker sedan länge. Politiska processer tar tid och det är nu dags för samråd för ytterligare en stor etapp i byggandet, medans vissa delar av ett nytt Ekängen redan nu håller på att växa fram.
Enligt Kristina Edlund (S) och Niklas Borg (M) går det här inte att stoppa nu, det har gått för långt. Det är omöjligt att försvara ett sådant här projekt och samtidigt se framtiden i ögonen. Ingenting är försent att stoppa. Den högavkastande åkermarken vid Ekängen och all annan bördig åkermark som vi lyckosamt har i Östergötland är aldrig försent att bevara. Det är först när grävmaskinen sätter skopan i marken och öser bort matjordslagret som vår gemensamma framtid förstörs. Förstörs oåterkalleligen. Ingen hunger eller matbrist i världen kan sätta i stånd en gång förstörd åkermark.
De 34 ha som nu ska exploateras i det första steget ger årligen 400 000 Levain-limpor eller 1 750 personers pastabehov under 1 år. Bebyggs Ekängen är det någon som blir utan bröd i framtiden då den siade livsmedelsbristen infaller.
Att vi dagligen lever med ett förändrat klimat där närhet och tillgång till vatten kan spela en avgörande roll för att vi kan producera livsmedel i huvud taget gör marken i Roxens närhet än mer värdefull för kommande generationer.
Vi uppmanar Linköpings politiska ledning att gå i bräschen och backa ett stort byggprojekt och låta åkermark få förbli åkermark. Låt inte alla idéer om ett större Linköping bli verklighet utan se frågan precis så stor och viktig som den är.
Livsmedelsförsörjningen har aldrig varit viktigare i Sverige än nu. Använd redan i anspråkstagen mark i stället. Förtäta, bygg på höjden eller på något annat kreativt sätt, men förstör inte mera matjord. Är man stor måste man vara snäll, här finns en enormt bra chans att visa att ni kan leva upp till det också.