I Linköpings kommun beskriver anställda i barnomsorgen ofta hur underbemannade man är. Personalen lider av att inte kunna vara de pedagoger de vill vara. Orsaken är att kommunen inte vill anslå tillräckligt med resurser/pengar till barnomsorgen. Kommunen tycks inte ha insett att det är viktigt med bra barnomsorg för att vi ska ha och få ett väl fungerande samhälle med en större andel harmoniska människor.
Men när det gäller byggande av vägar och annan fysisk infrastruktur har de styrande i kommunen en betydligt generösare inställning. Kommunens kostnader för att flytta resecentrum är fortfarande inte offentliga. Men man diskuterar investeringar som motsvarar en höjning av kommunalskatten med mellan en och två kronor. Pengarna ska användas för att riva vägbron vid Nykvarn, flytta Kallerstadsleden och bygga ny anslutning till Steninge stationen. Man diskuterar även att flytta kraftvärmeverket vid Oskarsgatan. Om det är politiskt svårt att höja kommunalskatten kan man öka avkastningskravet på Stångåstaden eller Tekniska verken, vilket ändå drabbar oss Linköpingsbor.
Statens kostnad för flytten till Steninge anges till 4,5 miljarder kronor. I de aktuella planerna ingår att riva Tullbron och alla befintliga spår och perronger ända bort till Steninge för att kunna frigöra mark så att kommunen ska kunna låta bebygga den.
Trafikverket skriver i sina utredningar att det blir en försämrad trafiksituation av att flytta resecentrum 1,4 kilometer från stadens centrum, räknat från Stora Torget. Men Trafikverket ser sig ändå tvingat att gå med på kommunens krav eftersom kommunen har vetorätt i planeringsfrågor. Då uppstår den intressanta frågan om det rimliga i att en kommun i sin tillväxtfixerade egoism ska tvinga regeringen att välja onödigt dyra järnvägslösningar. Med en billigare variant av Ostlänken kunde pengar omfördelas till underhåll av befintlig järnväg. Med nuvarande underhållsanslag tar det över hundra år innan man åtgärdat eftersatt underhåll.
Ostlänkens föreslagna dragning genom industriområden drabbar företag på Torvinge, Kallerstad och Tornby. Om Ostlänken skulle dras längs befintlig stambana genom Linköping skulle betydligt färre företag tvingas flytta. Detta skulle medföra att man kunde undvika att förstöra prima åkermark i Distorp. Även detta är en framtidssatsning.
Det ursprungliga motivet att ge Ostlänken en ny dragning genom Linköping och därmed flytta resecentrum i stället för att följa befintliga Södra stambanan var att man ville spara några minuter i restid mellan Stockholm och Malmö. Men den 23 december 2022 ändrade staten sina krav på nya stambanor. Nu ska inte hastigheten vara det viktigaste. Denna omorientering har inte fått något genomslag i Trafikverket.
För Linköpings invånare vore det värdefullare om kommunen prioriterar vård, skola och omsorg i stället för att betala ett ännu okänt antal miljarder kronor för sin andel av flytten av resecentrum.
Även boende i Linköping åker tåg och är beroende av välfungerande järnvägar. Därför bör en vidsynt kommun verka för att optimera användningen av offentliga medel. Järnvägsfrämjandet vill uppgradera nuvarande station till dubbel kapacitet för Ostlänken till en tiondedel av kostnaden.