I april sköts 39-årige Mikael kallblodigt ihjäl av några ungdomar, efter att han visat ett hjältemodigt civilkurage. Han var på väg till badhuset med sin tolvårige son, men istället för en trevlig simtur blev det en tragedi med en blodpöl som följd. Pojken kommer aldrig mer att få tillbringa tid med sin far.
Denna incident är ett resultat av många års misslyckad politik, vilket har skapat ett samhälle där otryggheten är synnerligen påtaglig. En del människor vågar knappt lämna sina hem av rädsla för förnedringsrån, våldtäkt eller dödsskjutning. Kriminaliteten har blivit alltmer allvarlig och sprider sig nu från utsatta områden till stadskärnor. Malmö, Göteborg och Stockholm rankas alla bland världens 150 farligaste städer, enligt Numbeos årliga mätning.
I takt med att brottsligheten ökar fylls Sveriges häkten och anstalter till bristningsgränsen. Det finns idag 4 300 fasta och 1 300 tillfälliga platser, men trots detta är alla fängelser överfulla, och intagna tvingas dela på celler avsedda för enskilda personer. Denna dubbelbeläggning har lett till ökad frustration, hot och våld bland de intagna och mot personalen. Ständiga rapporter visar att detta försvårar arbetet för Kriminalvården och andra i rättssystemet. På grund av denna ohållbara situation får kriminella ibland gå fria istället för att avtjäna sina straff.
För att hantera den ökande belastningen på fängelsesystemet har regeringen föreslagit flera åtgärder. Dessa inkluderar byggandet av nya anstalter och utökning av befintliga faciliteter för att öka kapaciteten. Förra året bedömde Kriminalvården att det kommer att behövas 13 000 platser till 2032, vilket motsvarar tio stora anstalter. Enligt interna dokument som TV4 fick ta del av förra sommaren, och analyser av Tidöavtalets reformer, räcker inte dessa platser till, utan behovet bedöms snarare ligga på ytterligare 5 000 platser. Det är tydligt att det råder en akut platsbrist.
En åtgärd som Sverige borde genomföra är att hyra fängelseplatser utomlands, efter inspiration av Danmark. Det danska parlamentet har ingått ett bilateralt samarbete med Kosovo för att hyra 300 fängelseplatser, vilket har hjälpt dem att hantera sina överbeläggningsproblem. Genom att placera intagna i anstalter utanför Sveriges gränser kan man snabbt avlasta det svenska systemet, likt hur Danmark har gjort. Länder med ledig kapacitet och lägre kostnader för fängelseverksamhet skulle kunna erbjuda en lösning på platsbristen. Vi ser hellre att kriminella får sona sina brott i exempelvis Rumänien än att de går fria i Sverige. I slutändan handlar detta om tryggheten för svenska invånare och därför något som bör prioriteras högt.
En annan möjlig väg framåt är att privatisera delar av Kriminalvården. Genom att låta privata företag bygga och driva vissa anstalter eller tillhandahålla specifika tjänster inom fängelsesystemet, kan man minska kostnaderna för staten och därtill skattebetalarna och dessutom erbjuda en lösning på överbeläggningsproblematiken. Länder som Storbritannien och Australien har öppnat upp för andra aktörer än staten, vilka vi borde ta lärdomar av.
Dessa åtgärder, tillsammans med långsiktiga satsningar på förebyggande insatser och
rehabilitering, kan bidra till att skapa ett mer hållbart och effektivt kriminalvårdssystem. Det är avgörande att Sverige hittar lösningar som både hanterar det akuta problemet med överfulla fängelser och arbetar för att minska brottsligheten på lång sikt.