I början av januari höjde Östgötatrafiken biljettpriserna efter att den politiska majoriteten i Region Östergötland valt att inte kompensera de ökade drivmedelskostnaderna i den utsträckning som krävs. Sedan några år tillbaka har Östgötatrafiken en differentierad prissättningsmodell i syfte att styra oss resenärer från högtrafik till lågtrafik.
Under högtrafik maximeras Östgötatrafikens kapacitet och så gott som alla tillgängliga fordon krävs i trafik för att klara av det stora antalet resenärer. Högtrafiken följer i hög grad skolornas start- och sluttider likväl som vanliga hederliga arbetares viktigaste restider. Samma effekt syns i biltrafiken runt om i länet, något som lätt genererar bilköer. I lågtrafik däremot, inte minst dagtid går resande ner markant samtidigt som en hög tillgänglighet förblir viktigt.
Intentionen att omfördela resenärerna är god. Det handlar om att resurseffektivisera kollektivtrafiken. Problemet uppstår när den verklighetsfrånvända prisökningen nu sker. För en 30-dagarsbiljett i hela länet, för resenärer mellan Linköping och Norrköping exempelvis, höjs biljettpriset med 10 procent eller 130 kronor. En mycket kraftig prisökning. Samtidigt är motsvarande prishöjning för biljetter som enbart gäller i lågtrafiken cirka 4 procent.
I Corren (28 december) anför Östgötatrafikens vd att “Ganska många har möjlighet till flexibla arbetstider, vilket vi också såg under pandemin”. Som tjänsteman i offentlig sektor är flexibla arbetstider och digitala möten en möjlighet. Men för de allra flesta arbetare med de lägsta lönerna tvingas man till att resa i högtrafik och bestraffas ekonomiskt av Östgötatrafikens nya biljettpriser.
Sedan lång tid tillbaka har den genomsnittliga prisökningen av biljettpriserna legat på omkring 4 procent. I år hamnar den på 10 procent och motiveras av inflationen. Men med ett decennium av låg inflation har prisökningen fortfarande legat högt. Detta är en modell som syftat till att omfördela kollektivtrafikens finansiering från det kollektiva till det privata.
För oss i Vänsterpartiet är det självklart att kollektivtrafikens mål och styrning måste förändras. Ett hållbart resande är en nyckel för minskad klimatpåverkan och en bättre hälsa för vanliga arbetare. Då kan inte konjunkturcykler vara det ledande. En vanlig arbetare måste kunna skicka sina barn till skolan och åka bussen till jobbet i rusningstid utan att straffas för det. Kollektivtrafiken har ett högre mål än att agera budgetregulator för Region Östergötland.