Nils Poletti kom närmast från Turteatern i Stockholm där han ensam varit konstnärlig ledare sedan 2013. På Turteatern hade han med konstnärlig djärvhet och i olika former iscensatt mänsklig utsatthet.
1992 utkom "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" vilken var pseudonymen Nikanor Teratologens debutroman. TT sammanfattade kritikerkårens reaktioner med att detta var det "vidrigaste och mest perversa" som någonsin skrivits i vårt land. Kritikerna var dock ganska eniga om att romanen var både ”skarpsinnig och skickligt chockerande”.
Nils Poletti regisserade 2015 Turteaterns iscensättning av "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" som handlar om en elvaårig pojke och hans incestuösa relation med sin morfar. Dramat är fyllt med vidriga mord och våldtäkter men också filosofiska samtal som försöker legitimera ondskan.
När Nikazm Bakken blev konstnärlig ledare på Turteatern 2018 gjorde hon en fri iscensättning av Henrik Ibsens drama "Vikingarna på Helgeland" som fick formen av en teaterföljetång i tolv avsnitt. I Expressens recension (15/12 2018) framhåller Maria Edström att ”under Nils Polettis era som konstnärlig ledare spelades texter av Gombrowicz, de Sade, Valerie Solanas och Nikanor Teratologen – uppsättningar som visade prov på ett sällsynt konstnärligt mod.”
Maria Edström hyllar även Nikazm Bakken för att hon går vidare i Nils Polettis anda och vågar blanda fars, tragedi, bygdespel, opera, såpopera och slap-stick i en och samma föreställning.
I Aftonbladets recension (6(12 2018) totalsågar Cecilia Djurberg dock denna iscensättning och menar att Turteatern ”försökt sminka över sin grunda, konstnärliga idé med blaffig kostym, kladdig mask, dialektbuskis, taffliga improklyschor och metaironisk amatörteaterscenografi” och att detta ”outhärdliga internskämt” är en ”antiintellektuell drift med den egna konstformen.”
"Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" och "Vikingarna på Helgeland" handlar båda i grunden om social instängdhet och de omoraliska ideologier som växer fram i sådana miljöer. Dessa iscensättningar är två exempel på avantgardistisk teater som vågat ta risker. Att vissa pjäser exempelvis recenseras som ”outhärdliga internskämt” ingår i detta risktagande.
Östgötateatern har under Nils Polettis ledning inte visat något konstnärligt mod. Ingen pjäs har haft vågat innehåll eller djärv form.
X-scenen är Östgötateaterns mindre teaterrum och ska ge plats ”för mer experimentella produktioner i nya format”. Det mest spännande på X-scenens är dock "Reflekterad olydnad" som är en monolog av Ferhiya Feysal. Hon vann poesitävlingen Ortens Bästa Poet 2018 och har hyllats av kritiker så denna iscensättning är inte något risktagande.
Östgötateatern kommer dock att spela Henrik Ibsens "Peer Gynt" och lånar in Nikazm Bakken från Turteatern för att regissera. Hon utlovar ”spår av kostymfest, troll, berg och hästar” vilket inger hopp om en framtida avantgardism.
Östgötateatern är nog ganska kulturkonservativ men Nils Poletti bör också våga satsa på mer avantgardistisk teater.