Östersjön är ett av världens mest förorenade innanhav med återkommande algblomningar och döda bottnar. Havet har det senaste seklet haft en oroväckande utveckling och än finns stora utmaningar att ta sig an.
Samtidigt finns ett stort engagemang och intresse från allmänhet och företag för att rädda Östersjön. Även från politiskt håll hörs ofta att Östersjöns miljötillstånd är prioriterat och att det behövs krafttag för att få tillstånd en förbättring.
Flera aktörer har minskat sina övergödande utsläpp, såsom kommunala reningsverk och industrier. Även jordbruket har genom åren minskat sitt bidrag men utgör fortfarande den största landbaserade källan till övergödning av inlandsvatten och Östersjön. Ett fortsatt arbete är därför absolut nödvändigt. Världsnaturfonden WWF har under en lång rad år lyft fram lantbrukare runt hela Östersjön genom tävlingen Årets Östersjöbonde. WWF har också visat att ett renare hav skulle kunna skapa 550 000 jobb. Det är viktiga jobb som förutsätter ett friskt hav.
Samtidigt som det folkliga engagemanget för Östersjön ökat kan vi som följt frågan se att Sveriges politiska ledarskap och ambitioner kopplat till Östersjön minskat. Detta är särskilt tydligt i de internationella åtagandena som genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten och det regionala arbetet i Helsingfors kommissionen (Helcom) och Östersjöplanen.
Det oroar oss att regeringen tycks ha skruvat ned ambitionen i arbetet med övergödningsfrågan. Nu väljer Näringsdepartementet tillsammans med Miljö- och energidepartementet att satsa på lokalt åtgärdsarbete mot övergödning. Det får oss att undra om vi är tillbaka på ruta ett.
Övergödningen av Östersjön är komplex och behöver ett holistiskt krafttag som inte enbart kan lösas på lokal nivå. Regeringen och myndigheter kan inte skjuta över ansvaret för att minska övergödningen till lokala aktörer. Det går inte att förvänta sig att lokala aktörer eller enskilda tar initiativ och vidtar de åtgärder som behövs för att lösa övergödningsproblematiken. Inget land eller område kan heller lösa problematiken kring Östersjön på egen hand, det krävs ett samordnat arbete mellan länderna.
Vi ser att Sveriges ambitioner sänkts avsevärt i Helcom och hur regeringen urvattnat ramdirektivet för vattens åtgärdsprogram. Det tydligaste exemplet är hur regeringen aktivt valde att lyfta ut alla åtgärder för jordbruket utom de som redan fanns finansierade i landsbygdsprogrammet. Naturvårdsverket konstaterar, som en följd av detta, i uppföljningen av miljömålen att åtgärdsprogrammet endast kan bidra med cirka 20 procent av den behövda minskningen av fosfor till egentliga Östersjön.
För att Sverige ska ta riktiga krafttag och återigen ha en ledande roll i att förbättra Östersjöns miljötillstånd ser WWF det som absolut nödvändigt med:
- Ett tydligt ökat ledarskap och engagemang i Helcom, till exempel i frågor om åtgärder inom jordbruket.
- Ett kraftfullt arbete för att uppnå målen i Östersjöplanen.
- Ökade medel till landsbygdsprogrammet och ett utvecklande av mer målstyrda åtgärder för att minska övergödningen.
- En översyn av styrmedel för att minska jordbrukets bidrag till övergödningen såsom ökad regelefterlevnad av EU-direktiv.
Konsekvenserna av ett övergött hav ger återverkningar på hela Östersjöregionen såväl ur ett miljömässigt, socialt som ekonomiskt perspektiv. Att då rikta blickarna mot det lokala samtidigt som ryggen vänds mot det regionala tolkar vi som ett tydligt steg tillbaka i arbetet med Östersjön. Regeringen tycks oroväckande nog helt ha abdikerat i frågan om att minska Östersjöns övergödning.
Anders Alm
Östersjöexpert på Världsnaturfonden WWF
Jan Wärnbäck
sakkunnig i jordbruksfrågor, Världsnaturfonden WWF