Jordbruksmarkens betydelse för vår överlevnad missas helt i utvecklingsstrategin för jordbrukslänet Östergötland.

Historiskt har befolkningscentrum uppstått där människor haft möjlighet att försörja sig. Därav följer att tätorter kommit att uppstå i rika jordbruksbygder och att infrastruktur koncentrerats dit. 

Det har uppstått en självförstärkande process där städer i jordbruksbygder utvecklats på jordbruksmarkens bekostnad. Stora arealer har därmed förstörts för den livsmedelsproduktion som en gång var förutsättningen för bosättningarna. 

Detta har hittills inte varit något problem eftersom livsmedel kunnat tillföras utifrån i obegränsad omfattning. Vi ser nu att denna obegränsade tillförsel, i en inte alltför avlägsen framtid, kommer att begränsas på grund av omfattande jordförstöring i världen. 

Kort sagt är det hög tid att sluta exploatera länets jordbruksmark och att slå vakt om de möjligheter till framtida livsmedelsproduktion som länet har kvar. 

Östergötland står därmed inför en dramatisk omläggning av sin utvecklingsstrategi. 

Utvecklingen måste ske på marker som inte är lämpliga för livsmedelsproduktion. Expansion på jordbruksmark får inte ske även om argumenten kan vara starka. Många av länets kommuner behöver omgående omarbeta sina översiktsplaner så att jordbruksmark fredas. 

Som politiker och tjänstemän i dessa tätorter är det naturligtvis obekvämt och kanske omöjligt att inse detta paradigmskifte i synen på mark. Argumentationen mot dessa tankar är hård. Likväl anser jag att det är dags att sätta fingret på den aningslöshet som innebär att vi förstör möjligheter till framtida livsmedelsproduktion. 

Alla måste göras medvetna om den marsch mot framtida svält som länets och landets nuvarande utveckling innebär. 

Ett bra exempel på nytänkande är att Linköping stoppat bebyggelse på Sättunaområdet. Ett avskräckande exempel är Norrköpings planer på logistikcentrum på bästa jordbruksmark. 

I regionens fortsatta strategiarbete hoppas jag att dessa tankar får stort genomslag.