Som lärare och förskollärare som har jobbat i skola och förskola de senaste tio åren känner jag igen mig i de beskrivningar som lyfts. Det är positivt att problemen kommer upp till ytan, att de diskuteras. På så sätt kan en förbättring förhoppningsvis ske. 

Det är dock oroväckande att röster återigen börjar höjas för den ”gamla goda disciplinära skolan med stenhård ordning där barnen minsann kunde uppföra sig”. 

Dels därför att det inte gynnar barn som redan idag känner sig marginaliserade i skolan. Dels därför att ännu en lösning som grundar sig i effektiviseringstankar med en färdig resultatbild som våra skolor ska forma sig efter inte kommer att lösa problemen. 

En del av lösningen är tveklöst organisatorisk för att skapa förutsättningar att bedriva god undervisning och för att skapa en god arbetsmiljö för personalen i skolan. Mindre undervisningsgrupper för vissa barn kan vara ett exempel. 

Det krävs dock mer än så. Som flera rektorer också har framhållit är samarbete med andra samhällsaktörer som barnpsykiatrin och socialtjänst viktigt. 

Olika skolor har olika behov, olika förutsättningar och olika kulturer. Insatser krävs som grundar sig i den rådande verksamheten så som den är uppbyggd och ser ut i varje skola. 

Här handlar det om ”next practice”, där frågan ”vart behöver vi ta oss vidare utifrån där vi är nu?” ställs, istället för ”best practice”, där den välfungerande idealskolan presenteras som en förebild att sträva efter. 

Vi måste låta lärarna och andra professionella i skolan vara aktiva aktörer i att forma sin organisation och stötta dem i detta, ge dem de förutsättningar som de behöver. 

Forskningen visar att ett sådant nerifrånperspektiv kombinerat med ett långsiktigt tänk ofta leder till framgångsrika och stabila skolorganisationer med bättre miljö för både personal och elever. 

 

Slutligen skulle jag också vilja slå ett slag för skolans fostransuppdrag och det kompensatoriska uppdraget som är mycket viktiga för vårt demokratiska samhälle. Det uppdraget gynnas inte av uppförandebetyg och straffsystem. 

Detta arbete är svårt att effektivisera och mäta men vi vet att det främst gynnas av lärare som kan fokusera på sitt kärnuppdrag, goda och trygga relationer samt ett ständigt pågående och prioriterat värdegrundsarbete.

De oacceptabla arbetsmiljöproblem som nu har lyfts drabbar självklart de vuxna som arbetar i skolan. Vi får dock inte glömma att de också drabbar våra barn idag samtidigt som de bidrar till att forma framtidens vuxna.