”Det som inte stått i tidningen har aldrig hänt” lyder ett känt uttryck. De orden får mig att vilja framföra ett varmt och innerligt tack till Correns kulturredaktion genom tiderna. Allt den betytt för oss i kultursvängen, att vi blivit bemötta av kunniga recensenter, att vi granskats, fått lovord, höjts till skyarna eller sågats vid fotknölarna, analyserats, fått våra verk bedömda och spridda genom intelligenta, initierade och ibland irriterande artiklar.
Och allt vi själva fått ta del av och möta på kultursidorna som upplyst, berikat, roat och upprört oss och i bästa fall också öppnat nya dörrar och andra världar. Vad skulle vi konstnärer, skådespelare, musiker, dansare, filmare med fler ha varit utan tidningens intresse, analyserande och ibland djuplodande i våra arbeten? Min tacksamhets tanke går till de före detta kulturchefer som jag haft glädjen att ha kontakt med: Gun Zanton, Lollo Asplund, Åsa Christoffersson och Eric Jersenius. Samtliga har hållit kulturens och bildningens fana högt, varit passionerade, intellektuella, smarta och spirituella och slagits för kulturens roll till sista blodsdroppen. Tacket blir också ett smärtsamt farväl efter kulturredaktionens nedläggning.
Men i dag läste jag — BOOM — att Corren fick 24 miljoner i presstöd för 2023 och ligger mycket högt upp på listan över de tidningar som erhåller rejäla summor av våra skattemedel. Ett par dagar innan detta blev känt så — TJOFF — hade Correns kulturredaktion utplånats, också den i luftdraget av de nya vindar som blåser och urvattnar kulturen. Motiveringen att det behövs mer ”relevans och flexibilitet i omställningen mot det digitala” lutar åt byråkratiskt nyspråk, det vill säga ska klinga vackert men verkar manipulativt. En kulturredaktion är bra på att genomskåda sådana luftbubblor, låta debattens vågor gå höga, stå upp för humanistiska värden, göra kunniga djupdykningar i de sköna konsterna liksom att underhålla oss och lyfta fram det se-, läs- och hörvärda i film- och nöjesvärlden med kompetenta analyser, för att bara nämna några välbekanta uppgifter.
Nuvarande huvudinriktning i tidningens lokala del är texter om restauranger som flyttar, lägger ner och ändrar meny och vi riskerar att få mer matnyttigt av detta, liksom fler braskande nyheter om LHC:s uppgång och fall. Vid vinst bevärdigas hockeyklubben med 4 förstasidesrubriker i skuggan av världsläget.
Att några tusen lakan av det generösa presstödet borde läggas på Correns kulturredaktion vore väl självklart, speciellt som tidningen verkar i en stad som växer och dessutom är en lärdomsstad. När Linköping blir större kommer kulturutbudet att behöva öka och ortens enda tidning borde tydligt kunna se i kristallkulan vad som är värt att värna om framöver. Beslutet om nedläggning av kulturredaktionen är en katastrof för oss vare sig vi är utövare, kulturkonsumenter eller kultursidesläsare och givetvis förlust även för de flesta som har tidningen digitalt eller pappersledes. Men tyvärr — KRASCH — så innebär det också en strategisk felbedömning för tidningen, vilket kommer att bli kommersiellt kännbart. Enda vägen framåt för en tidning med relevans är att peppra på med intressant, fördjupande och kulturellt innehåll. En tidning utan kulturredaktion känns sorgligt urvattnad. Kulturföraktet breder ut sig.
Komvux nästa! (om inte det också är nedlagt)