Rödlistning betyder i sig inte att en art är ovanlig, det är ett system som signalerar förändringar bland djur och växter i naturen.
Minskningen är i detta fall planerad från en extremt hög nivå till en numera fortsatt hög nivå. Förvaltningen har handlat om att anpassa älgstammen till lokala förutsättningar för en population av hög kvalitet, i balans med naturligt foder i landskapet och de skador viltet orsakar på växande skog.
Sverige har fortfarande världens tätaste älgstam, enligt sammanställning från Skogforsk har vi till exempel dubbelt så tät älgstam som Finland. Älgstammen vi har i dag är tillbaka på en nivå som hade under 1970-talet. Skogsavverkning och stormfällda skogar har bidragit till mycket mat och en hög älgstam. Nu är det andra förutsättningar för både skogsbruket och i konkurrens med andra klövviltsarter samt rovdjurspredation, därför har älgstammen minskat.
En förändring under senare årtionden är större lokala variationer. I vissa områden finns det väldigt mycket älg, där trivs de. I andra områden är det färre. Vi ser också att markerna förändras mycket på grund av klimatförändringen. Vissa trädslag och växter trivs bättre och andra sämre. Det har också kommit in annat vilt i bygderna. Skogen har blivit en födoplats för såväl dovhjort som kronhjort utöver älg och rådjur. Då blir det trångt om födan.
Även om älgen minskat i antal har betesskadorna fortsatt varit höga i skogen då älgen trängts undan från annat foder och då väljer tall. Klimatet är också en faktor att beakta för älgen, varmare väder missgynnar älgen.
Det är avgörande att markägare och jägare samarbetar för att forma en gemensam förvaltning av allt klövvilt. Vi måste tänka kvalitet före kvantitet, öka medelåldern på kvarvarande djur, samarbeta över större geografier och samförvalta med annat vilt.
Retoriken som drivs från vissa jägarhåll är onödigt alarmistisk och gynnar varken älgen eller skogen. Det skapar osäkerhet hos både markägare och jägare vilket är mycket olyckligt. Det framförs att avskjutningen avsevärt minskat. Men vi gör viltet en otjänst om det är antalet skottillfällen som ska styra förvaltningen.
Att sluta jaga älg, eller undvika att uppfylla planerad avskjutning är inte lösningen, snarare behövs en än mer noggrann förvaltning. Vi har som markägare och jägare ett gemensamt ansvar att förvalta viltet långsiktigt hållbart över tid. En balans mellan antalet betande klövvilt med det foder de behöver för sitt välmående, löv, örter och bärris. Trenden med mer tall och löv i skogsbruket kommer bidra till detta och för det behöver viltet anpassas.
LRF i vår region arbetar för klövvilt med hög kvalitet i balans med foderresurser och areella näringar. På flera håll är det på god väg i samsyn med markägare och jägare. Det är dit vi bör komma för långsiktigt rimliga nivåer och möjlighet till hållbar produktion i skog och jordbruk samt med utrymme för jakt på välmående viltstammar.