Slöjtvånget kränker kvinnors rättigheter varje dag. De förnekas den grundläggande rättigheten att själv välja hur de vill klä sig, hur de vill leva.

Men utsattheten för kvinnorna stannar inte vid detta. I Iran har gifta kvinnor inte juridisk rätt att neka sin man sexuellt umgänge, våldtäkt inom äktenskapet erkänns inte. Det finns inget förbud mot våld mot kvinnor i hemmet. Mammor förlorar normalt vårdnaden över sina barn när barnen nått en viss ålder. För skilsmässa krävs vanligtvis mannens samtycke, och kvinnors vittnesmål är endast värt hälften av en mans i domstol.

Det vi nu ser av folkliga upplopp i Iran är efterlängtade och välkomna protester som S-kvinnor helhjärtat står bakom. Med livet som insats bränner kvinnor sina slöjor och klipper sitt hår. Trots säkerhetsstyrkornas hårda svar står de upp för sin rätt till frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. 

Att se Irans kvinnor gå i täten för detta är överväldigande. Deras mod och målmedvetenhet väcker beundran och handlingskraft som ger eko världen över. Det här är inte den första revolutionen – men förhoppningsvis den sista. Irans kvinnor har fått nog, och omvärlden måste göra allt vi kan för att stötta deras kamp.