Ökad fattigdom som följd av pandemin

När katastrofer drabbar världen är det alltid människor som lever i utsatta livssituation som drabbas allra hårdast. Covid-19-pandemin är inget undantag.

I Sverige lever många under så små ekonomiska ramar att de inte klarar sig utan Stadsmissionens och övriga civilsamhällets hjälp, menar debattören.

I Sverige lever många under så små ekonomiska ramar att de inte klarar sig utan Stadsmissionens och övriga civilsamhällets hjälp, menar debattören.

Foto: LEIF R JANSSON / TT

Debatt2020-10-23 07:12
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I årets Fattigdomsrapport beskriver Stadsmissionen hur de redan utsatta blev ännu mer utsatta och hur nya människor sökt sig till oss för stöd. Det existerar idag en reell fattigdom i Sverige som inte längre kan negligeras. 

Under 2020 har förståelsen för människor i utsatta livssituationer ökat. Förståelsen att den hemlöse inte kan isolera sig i hemmet. Fler människor har förlorat arbetet och man förstår nu hur svårt människor har det när man inte kan mätta sin familj hela månaden. Fler förstår även konsekvenserna av att social isolering har lett till mer våld och missbruk i hemmet. Många reagerar som om behoven är nya och uppkomna på grund av pandemin. Så är inte fallet. Den utsatthet som vi ser idag har vuxit fram i vårt land under de senaste decennierna – pandemi eller inte pandemi. Utsattheten har alltid funnits där, men just nu ökar den.

På bara några veckor gick vi från normal vardag till en värld i kaos. Rekommendationer gavs att hålla avstånd, tvätta händerna ofta och hålla dig hemma om du är sjuk. Restriktioner som blev svåra att följa för den som lever i hemlöshet eller med psykisk ohälsa. Många människor som kommer till oss för att få dagens enda lagade mål mat, vågade inte längre gå ut på grund av rädsla för att bli smittade. I hushåll med försörjningsstöd ansträngdes ekonomin långt över det möjliga när skolungdomarna skickades hem. Ungdomar som normalt kunde äta sig mätta i skolan. 

I Sverige lever många under så små ekonomiska ramar att de inte klarar sig utan Stadsmissionens och övriga civilsamhällets hjälp. Det är inte rimligt att denna utveckling kan fortsätta. Vi möter allt fler barn i ekonomisk utsatthet som inte kan äta sig mätta i slutet av månaden. Idag lever nästan 20 000 barn i ekonomisk utsatthet i Östergötland och många går hungriga. Pandemin kommer bidra till att den siffran ökar. 

Med den pågående pandemin har behovet eskalerat och människor vi inte träffat på Stadsmissionen tidigare söker sig nu till oss. Det är människor som av olika anledningar hamnat i matfattigdom; barnfamiljer, pensionärer, arbetslösa eller hemlösa. Det också familjer som blivit ekonomiskt drabbade av pandemin på grund av uppsägningar och arbetslöshet eller hamnat mellan stolarna på grund av långa handläggningstider för till exempel sjukersättning. 

Utan ideellt engagemang och monetärt stöd skulle vi inte ha möjlighet att stötta de 300 familjer/individer som tar del av vårt matprogram. Här distribuerar Stadsmissioner matkassar och matlådor till människor i akut fattigdom. Detta är en verksamhet som vi nyligen har etablerat i Linköping och Norrköping för att möta upp det akuta behov som eskalerat i samband med pandemin.

I följderna av en lågkonjunktur ser vi en oroande utveckling framför oss med risk att de som redan lever i svår utsatthet hamnar ännu längre ner på prioritetslistan. Vi kan bara konstatera att dagens välfärdssamhälle inte har plats för alla eftersom så många söker sig till civilsamhället för att klara sig. Civilsamhället kan inte i tystnad förväntas ta ansvar för den framväxande ekonomiska utsattheten. Vi vill uppmana alla aktörer - näringsliv, civilsamhälle och offentlig sektor - att kroka arm för att hitta vägar att tillsammans minska den akuta nöden.