Inget samhälle kan tolerera massdöd har det skrivits. Svårt att veta vad rubriksättare eller ledarskribenter menar, men i Sverige tolererar vi cirka 90 000 dödsfall per år. Cirka 270/dag! ”Massdöd” eftersom vi alla ska dö.
Coronaepidemin kommer leda till att många, främst äldre människor med annan sjukdom, kommer dö för tidigt. Genomsnittsåldern för de som dött har sagts vara 82 år och i genomsnitt skulle män som blivit 82 år ha levt ytterligare 3 år och kvinnor ytterligare 6 år. För att förhindra dödsfall finns i princip två alternativ:
Alternativ 1. Stäng ner hela samhället, stäng skolor, arbetsplatser, inför utegångsförbud, isolera så långt det är möjligt. Den vägen har de flesta länder valt.
Alternativ 2. Isolera de sårbara, det vill säga gamla äldre än 70 år och personer med särskild risk (exempelvis pågående cancerbehandling, svår lungsjukdom etc), men låt övriga arbeta, gå i skolan, röra sig i samhället, handla i affärer… men med handhygien, avstånd, hemma vid sjukdom. Den vägen har Sverige delvis valt (trots hård kritik mot Folkhälsomyndigheten varför vi inte gör som alla andra).
Medicinskt: Alternativ 2 kommer att kunna leda till att stor del av befolkningen, varav de flesta inte blir nämnvärt sjuka, blir immuna och epidemin avstannar gradvis. Alternativ 1 stoppar inte upp epidemin utan alla måste isoleras till dess vaccin finns, dvs sannolikt 1 år, minst! (om inte alt 1 dessförinnan kollapsat; kan man ha utegångsförbud i ett år?)
Ekonomiskt: För att förhindra dödsfall i trafiken har 40 miljoner kr/per förhindrat dödsfall diskuterats. Inom sjukvården är resurserna inte oändliga. Vissa läkemedel är alltför dyra för att få användas. Man diskuterar siffror som 1 miljon kr/levnadsår med kvalité. Det kan låta cyniskt men prioriteringar görs redan i vanliga fall.
Anta (gissning) att 3 000 personer dör av coronasmittan, 2 000 män och 1 000 kvinnor, i genomsnittsåldern 80 år (som i Italien). Då skulle vi förlora cirka 15 000 levnadsår som vi hoppas skulle haft god kvalité (fastän de flesta som dör har annan underliggande sjukdom). Med en miljon per levnadsår, som redan fått ett långt liv, blir det 15 miljarder.
Redan nu talas om att satsa flera hundra miljarder för att hålla samhället igång. Stänger vi ner samhället så talar vi om ekonomiska förluster på tusentals miljarder. Antalet dödsfall pga samhällskris riskerar att öka (!) med tusentals på grund av psykisk sjukdom, hjärtkärlsjukdom, cancer, diabetes osv. Och de är inte 80 år!
Stäng inte samhället! Det vore medicinskt och ekonomiskt oförsvarligt. Öppna istället gymnasierna snart. Men sträng isolering av alla äldre än 70 år och även sårbara yngre.
Skapa förutsättningar för dem att hållas isolerade med bättre organisation i äldrevården (minimera antalet personer som sköter en gammal!), hjälp med mat- och medicinleveranser till isolerade, strikt kontroll av hygien för personal i äldrevården.
Prioritera testning av den personalen, vid sidan av sjukvårdspersonal, och så snart det finns testmöjligheter bredare testning, och låt de som hunnit bli immuna snarast får viktiga uppgifter.
Johnny Ludvigsson, överläkare och senior professor