Obegripligt att inte ta tillvara på tekniken

Förgiftat vatten från Karlsborgs militärflygplats kan renas från PFAS snabbt och kostnadseffektivt om regeringen vill – frågan är om den vill, skriver debattören.

Faktum är att det finns teknik att sanera såväl brandskyddsutrustning som mark från PFAS, men då måste regeringen anse det värt att betala, skriver debattören.

Faktum är att det finns teknik att sanera såväl brandskyddsutrustning som mark från PFAS, men då måste regeringen anse det värt att betala, skriver debattören.

Foto: Jeppe Gustafsson

Debatt2023-08-16 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nyligen har regeringen gett försvaret klartecken att tillåta utsläpp av skyhöga halter av PFAS till en av norra Europas viktigaste dricksvattentäkter – Vättern.

Faktum är att det finns teknik att sanera såväl brandskyddsutrustning som mark från PFAS, men då måste regeringen anse det värt att betala. Bakgrunden är att regeringen, i Sveriges process av en nödvändig upprustning, nyligen gav försvaret klartecken att öka verksamheten på Karlsborgs flygplats likväl som tillåta att vatten orenat leds bort från flygplatsen. Vatten som är förorenat av mängder av extremt hälsoskadligt PFAS. Beslutet ger Försvarsmakten ett undantag från gällande miljöregler och tycks ha fattats lättvindigt.

Det är allmänt känt att invånare i Ronneby drabbats av skador av giftigt PFAS och att deras kroppar konstaterats vara i ett sämre tillstånd än vad de, med all sannolikhet, hade varit om de inte exponerats för gifterna.

Liksom militärflygplatsen i Karlsborg är skandalen i Ronneby relaterat till en militärflygplats (flygflottiljen F17), där grundvattnet förgiftats av flygplatsens brandbekämpningssystem.

Samtliga flygplatser i världen har brandsystem som byggts på tankar med PFAS-skum och rör längs med landningsbanan för effektiv brandbekämpning om olyckan skulle vara framme.

Regeringen har nonchalerat viktig kunskap om PFAS. För det första vet vi i dag att PFAS är extremt giftigt och närmast omöjligt att bryta ner i naturen. För det andra vet vi att det finns metoder att rena vatten från PFAS. För det tredje vet vi sedan 2014 att en sanering av PFAS både kräver att brandsläckningsskummet byts i brandförsvarens skumvätsketankar och att rörsystem och tankar för skumvätska även måste saneras (se artikel i Ny Teknik från 2015). 

Vid en effektiv rening av PFAS i år har till exempel Södertörns brandförsvar och ST1 använt en metod för att sanera tankarna och rören på deras släckbilar till nivåer långt under ECHA:s gränsvärden.

Ett annat än viktigare exempel är att Vägverket tillsatt en utredning avseende saneringen av civila flygplatser från PFAS.

Utifrån behovet att sanera civila flygplatser från PFAS och metoder för detta, så är det obegripligt att inte ta tillvara den teknik som bevisligen finns och fungerar. Som medborgare vill vi inte gärna tro att regeringen och försvaret medvetet döljer teknik som kan lösa frågan för att undvika merkostnader.