Svar på “Varför ska kvinnor fortsätta skiljas ut från män?” (13/10):

På så sätt bidrar vi till en bättre balans i hela samhället. Fler som mår bra, fler som jobbar, fler ideella arbetskrafter i föreningar, färre övertidstimmar, ensamma personer och sjukskrivningar.

Däremot tolkar IngBeth texten till stora delen helt annorlunda mot hur den formulerats. Jag undrar var i texten IngBeth läser – samt med vilka glasögon – att det är min åsikt att det “bara är kvinnor som upplever svårigheter med att hitta balans” i livet samt att KD tycker att “kvinnor – främst kvinnor med hemmavarande barn” ska arbeta deltid för att få bättre balans i livet. 

Vi kristdemokrater är för ett jämställt och jämlikt samhälle. Det jag förespråkar är som sagt att det ska vara lättare – oavsett kön – att arbeta deltid i fall någon så önskar. Målet är att den person som vill arbeta deltid, har mer tid för andra saker, till exempel familjelivet, och således mår bättre, har mer ork med mera. Om någon i familjen ska arbeta deltid och vem i så fall, vilken arbetsfördelning med mera, det ska familjen själv få bestämma. Att det ska vara kvinnan som arbetar deltid är inte en självklarhet och det har jag inte heller sagt. Det är självklart en stor vinst för hela familjen när mannen arbetar deltid och regelbundet hämtar barnen och lagar mat.

Jag håller med att det finns många som delar på ansvar i hus, hem och familj. Men det är långt ifrån en jämställd fördelning. När vi ser praktiken, då ser vi att det oftast är kvinnan som lider under obalans i livspusslet. Det är oftast kvinnan som tar ut vab-dagar och föräldrapenning. Det är oftast kvinnan som sjukskriver sig. Det är inte något som KD hittar på. Det är stenhårda fakta. 

IngBeth undrar vad som menas med att själv bestämma över sitt vardagspussel. Det är här skon klämmer. Vissa normer är så “normala” att man inte längre funderar på att det faktiskt finns andra möjligheter i livet – det vill säga, om man får välja själv. Vill jag arbeta heltid eller deltid? Vill jag att mitt barn vistas på förskolan medan min partner och jag arbetar (heltid eller deltid)? Eller vill jag, som Kristdemokraterna föreslår, nyttja möjligheten att använda barnomsorgspengen tills mitt barn har fyllt tre så att det växer upp i en trygg hemmiljö? Hur vill vi fördela antalet föräldrapenningdagar, mellan oss föräldrar och närstående? Vad svaren blir, är mindre viktigt än att det finns frihet att inrikta sitt liv som det passar en eller familjen bäst.