Enligt en nyligen publicerad rapport från Universitetskanslerämbetet ligger antalet examinerade lärare nu på historiskt höga nivåer. Trots detta är nästan en fjärdedel av alla lärare i skolan obehöriga och alltför få unga söker sig till lärarutbildningen för att täcka det framtida behovet. Enligt Skolverkets senaste prognos kommer det att saknas cirka 10 600 lärare och förskollärare 2038.
I dagarna har remisstiden för förslaget "Ämneskunskaper och lärarskicklighet – en reformerad lärarutbildning" löpt ut. Förslaget har höga ambitioner och ett vällovligt syfte. Målet är att ge bättre förutsättningar att bedriva lärarutbildning med studenter som har bättre förutsättningar att klara av utbildningen. Bland annat föreslås att antagningskraven i ämnet svenska för att söka till lärarutbildning ska höjas. Detta tycker vi är bra, då det på sikt kan höja läraryrkets status och kanske även höja lärarutbildningarnas attraktivitet. Men på kort sikt äventyrar det både ekonomi och kvalitet.
Problemet är att antalet studenter som kan antas till lärarutbildning kommer att sjunka när antagningskraven höjs. Enligt utredarens beräkningar kommer tappet att ligga mellan 33 och 51 procent beroende på vilket program det handlar om. Men enligt flera lärosätens egna beräkningar kan tappet bli större. Eftersom lärosätena får ersättning per student riskerar det att även bli ett märkbart ekonomiskt tapp. Färre studenter betyder konkret att utbildningens kvalitet, sektorns forskningskapacitet och skolans lärarförsörjning riskeras.
De senaste årens expansion av lärarutbildningarna har syftat till att få fler behöriga lärare och på så sätt värna skolans kvalitet. Redan med den finansiering som gäller i dag är det dock vanligt att lärarstudenter bara möter sina lärare mellan 4 och 8 timmar i veckan. Det krävs ingen matematiklärare för att räkna ut att ytterligare minskning från den nivån äventyrar utbildningens kvalitet. Vi vill därför understryka det positiva i att utredningen föreslår att höja ersättningen per lärarstudent. Men interna beräkningar från flera lärosäten visar att det är ytterst tveksamt om den föreslagna höjningen räcker för att kompensera för de studenter som utbildningen förlorar.
Vår oro kan sammanfattas i tre punkter:
* Osäkra antaganden: Utredarnas förslag bygger på osäkra antaganden om framtida studenters beteenden och förmågor. Kommer verkligen fler studiemotiverade studenter att söka sig till utbildningen i den omfattning som krävs för att den ekonomiska ekvationen ska gå ihop?
* Svåra prioriteringar: Kommer ansvariga politiker inse betydelsen av höjda ersättningsnivåer för lärarutbildning i tider då försvaret och polisen står i centrum för prioriterade satsningar?
* Oklar finansiering: Hur ska vi som ansvarar för landets lärarutbildningar kunna säkerställa tillräcklig lärarförsörjning av god kvalitet om utredarnas antaganden är för optimistiska eller politikernas mod att tänka långsiktigt inte räcker till?
Svensk lärarutbildning måste ges stabila och långsiktiga förutsättningar. Det är nämligen med lärarutbildning som med försvaret. Det går snabbt att riva ned men det tar lång tid att bygga upp. En ansvarig reformering kräver:
* Rätt ersättning: En fortsatt förtroendefull dialog mellan utbildningsdepartementet och företrädare för landets lärarutbildningar för att säkra de förstärkta ersättningsnivåerna för lärarutbildningen.
* Långsiktiga beslut: Modiga politiker som tar ställning för landets kompetensförsörjning av lärare genom långsiktiga beslut om lärarutbildning och skola.
* Samverkande lärosäten: Ansvarsfulla lärarutbildningar som samarbetar, hushållar väl med resurserna och fortsätter utvecklingen av en lärarutbildning på vetenskaplig grund som klarar att möta samhällets behov av professionella lärare.
Beslut behöver fattas så att inte en lärarutbildningsreform med goda ambitioner blir till ett högriskprojekt som snabbt kan rasera kvalitet, sektorns forskningskapacitet och skolans lärarförsörjning.