Klimatomställningen medför att svensk elproduktion måste mer än fördubblas på kort tid och väderberoende kraftslag behöver kompletteras med baskraft för att säkerställa ett robust och kostnadseffektivt energisystem. Utan tillräckligt med baskraft riskerar vi att hamna i en situation där elsystemet blir mer instabilt, priserna mer volatila och viljan att investera i Sverige lägre.
I mitten av augusti presenterades en utredning med förslag på hur ny kärnkraft kan finansieras. Debatten om hur finansieringsmodellen ska se ut har präglats av flera missförstånd kring vad förslaget faktiskt innebär och vilka konsekvenser det skulle få. Det är givetvis viktigt att granska förslaget ordentligt, men det är problematiskt när kritiken bygger på felaktiga tolkningar.
En central del av förslaget handlar om att ge ny kärnkraft en prisgaranti på 80 öre per kWh under 40 år. Vissa har felaktigt tolkat detta som att elpriset kommer att bli 80 öre, men det är inte vad förslaget säger. År 2045 beräknas det svenska elsystemet behöva producera 300 TWh per år, och kärnkraften som omfattas av förslaget förväntas stå för 10–15 procent av denna produktion. Sverige kommer behöva en kraftig utbyggnad av samtliga fossilfria kraftslag.
Ett annat missförstånd rör hur ersättningsgarantin kommer att fungera. Kärnkraftsel säljs till marknadspris, och garantin påverkar inte marknadspriset direkt. I slutet av året görs en avräkning mellan det genomsnittliga marknadspriset och garantin. Om marknadspriset är högre än 80 öre, betalar kärnkraftsproducenten mellanskillnaden till staten. Om det är lägre, betalar staten till kärnkraftsproducenten. Utredningen uppskattar att detta kan innebära en skatt på två öre per kWh, vilket är marginellt jämfört med dagens elskatt på knappt 43 öre per kWh.
Ersättningsgarantin har missuppfattats vara en riskfylld del av upplägget, men den fungerar snarare som en stabilisator för ekonomin. Låga elpriser stimulerar ekonomin, medan höga elpriser ger intäkter till staten, vilket balanserar riskerna.
Kritik har också riktats mot att garantin på 80 öre per kWh är för hög. Den kommer att jämföras med snittpriset i det elområde där reaktorn ligger. Troligen kommer de första reaktorerna ligga i elområde 4 och där har elpriset de senaste åren legat mellan 74,4 och 162 öre. Jämför man med havsbaserad vindkraft i Europa, där avtal på 20 år eller längre har haft priser mellan 69 och 161 öre, framstår garantin till ny kärnkraft som rimlig eller till och med lägre.
Slutligen har vissa kritiker påstått att förslaget är en gåva till kraftbolagen, men de missar att det finns ännu en vinstdelningsmekanism. Två år efter att anläggningen tagits i bruk kommer oberoende värderingar att ligga till grund för eventuella justeringar av räntan på lånen och ersättningsgarantin. Justeringarna kan gå både uppåt och nedåt, beroende på anläggningens värde i förhållande till framtida intäkter. Detta begränsar vinsterna och skyddar mot förluster, vilket gör investeringen attraktiv för pensionskapital.
Kärnkraftsinvesteringar kan därmed bidra till trippel nytta: stabil avkastning till framtidens pensioner, underlättad klimatomställning och jobbskapande industriella investeringar över hela landet. Att motsätta sig ett statligt åtagande för ny kärnkraft kan framstå som en kortsiktig besparing, men riskerar att bli både dyrt och dåligt för klimatet.