Det är många som vill peka finger och spy ur sig dräpande sarkasmer över det faktum att Miljöpartiet sedan i tisdags förra veckan står för en invandringspolitik fjärran från den som partiet traditionellt har stått upp för. Visst är det sant att Åsa Romson och Gustav Fridolin leder ett regeringsparti som på bland annat det invandringspolitiska området bär på ett idealistiskt och världsfrånvänt arv. Att MP:s supernaivt liberala politik under flera år har fått ett så stort genomslag har flera förklaringar. Den främsta orsaken till att både Moderaterna och Socialdemokraterna lade den reglerade invandringspolitiken på hyllan är att svenskt partiväsende har förlamats i en på tok för överdriven skräck och respekt för Sverigedemokraterna.
När nu S och M återvänder till forna och beprövade jaktmarker så väljer MP i sin tur att lägga den egna invandringspolitiken på hyllan. Det kanske inte är så vackert alltid. Men det är strongt och det är framförallt politik på riktigt. Jag har stor förståelse för att Romsons och Fridolins reträtt kräver en del påhittade retoriksvängar. Helt okej för mig. Alla vet ju likafullt att det inte är sant när Romson säger att "ingen kunde ha förutsett" de våldsamma ökningar av antalet asylsökande och andra invandrare som hösten bjudit på. Vi har faktiskt varit många som under ganska lång tid förutsett och varnat för vad som komma skulle. Men nog om detta. Nu gäller att se framåt. Miljöpartiet ska ha en stor eloge för att de under mycket våndor och inre konvulsioner har passerat ännu ett politiskt mognadstest.
Den reglerade invandringspolitiken fanns långt före det SD som under den gångna helgen hållit sina landsdagar i Lund och där partiledaren Jimmie Åkesson tjongade in några förutsägbara straffsparkar i öppet mål. Som S och M har betett sig i invandringsfrågan så är det självklart att Åkesson förnöjt kan säga sådant som att "vi får mer rätt för varje dag som går."
Vi vet att det inte är sant. SD är ett nationalistiskt och nostalgiskt invandringsfientligt parti av normaleuropeisk standard som helt oavsett antalet invandrare som kommer hävdar att det kommer på tok för många. Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra kan bara bita i det sura äpplet. Det är de själva som lagt upp bollarna på Jimmie Åkessons straffpunkt. Nu gäller att se framåt. SD är värda ett betydligt bättre motstånd än vad de hittills fått.