En enda röd-blå röra för att använda Carl Bildts epitet. Detta med argumentet att de tar ansvar för Linköping. Något sådant ansvar har vi inte sett röken av inom välfärdsområdet. Neddragningar på det mesta.
Detta gör Socialdemokraterna med en arrogans som får oss politiker med lång erfarenhet att häpna. När skolkommunalrådet Elias Aguirre (S) i kommunfullmäktige ifrågasätter gruppledaren för Liberalerna för att hon som politiker driver frågor om att förbättra rektorers förutsättningar i Linköping. Han hänvisar till att hon kunnat driva på genom det fackliga hållet. Hörde vi rätt? Inte nog med att han förutsätter att hon är fackligt ansluten. Det är väl knappast till facket vi som politiker skall vända oss om vill se bättre förutsättningar för rektorer att verka som pedagogiska ledare utan till den politiker som styr skolan, nämligen Elias Aguirre. Hur vore det om vi som Sveriges skolparti skulle undvika att driva frågor som berör barn, elever och personal i skolan enbart för att många av oss antingen jobbar eller har jobbat inom skolan och på så sätt skaffat oss den erfarenhet som vi anser krävs för att fatta bra beslut.
För oss liberaler känns det viktigt att deklarera följande. I vårt parti tillsätter vi uppdrag utifrån kompetens, politik- och arbetslivserfarenhet. Det anser vi vara den bästa kombinationen. Vi utgår nämligen från att de bästa politiska besluten fattas av politiker som har arbetslivserfarenhet och som kan se konsekvenser i olika verksamheter av politisk fattade beslut.
Resultatet av motsatsen kan vi bland annat se i alla de skolnedläggningar, lokaleffektiviseringar, försämrade arbetsvillkor för personalen i förskolan, neddragning av skolskjuts och felaktiga beslut gällande placeringar av barn som Socialdemokraterna tillsammans med Moderaterna genomfört. Vi vill hävda att om man har erfarenhet från att jobba i skolan kan man på ett bättre sätt förstå och se konsekvenser av politiska beslut som rör skolan. Hur all denna nedmontering av skolans verksamheter påverkar barn, elever och personal verkar styret inte bry sig så mycket om utan använder sig av samma argument. Att nämndens pengar skall gå till verksamheten och inte till lokalkostnader. Det kan vi hålla med om, men alla dessa nedläggningar och besparingar på skolan har ett pris nämligen barn, elever och personal som mår dåligt.
Och varför möts personalen i förskolan av tystnad? (Corren 29/10) Correns krönikör, före detta moderat toppolitiker Christian Gustavsson, gör en absurd jämförelse mellan vår utbildningsminister Johan Pehrson och Elias Aguirre där han menar att den senare skulle ha det mycket svårare på grund av närheten till medborgarna. Vilken närhet kan man fråga sig? Varför möter då Aguirre personalen i förskolan med tystnad? Då om inte innan avslöjas dessutom krönikörens stöd av den röd-blåa röran.
Men det är inte bara personalen i förskolan som möts av tystnad. Nämndernas internbudgetar kommer inte längre att debatteras i kommunfullmäktige för det har S+M-styret bestämt med stöd av Centerpartiet i samband med beslut om budget i kommunfullmäktige. I och med det beslutet tar de bort möjligheten för oppositionen att debattera, vilket är en del av den demokratiska processen. Det är arrogant!