Tack vare framsynta steg sedan 1990-talet har Linköping etablerat sig som en centralort och kunskapscentrum för biogasproduktion. Genom att använda lokalt producerad biogas som bränsle till stadens bussar har innerstadsluften blivit renare och utsläppen av växthusgaser minskat. Nu är det dags att ta nästa steg: elektrifiering. Elektrisk drift är i stadsmiljö flera gånger energieffektivare än förbränningsmotorer oavsett om bränslet är dieselolja eller gas, och med sina förutbestämda rutter lämpar sig stadsbussar särskilt bra för eldrift. Den statliga utredningen ”Fossilfrihet på väg” (SOU 2013:84) föreslår därför det ambitiösa målet att 83 procent av de svenska stadsbussarnas trafikarbete ska ske med eldrift år 2030. En sådan målsättning innebär i princip att endast laddhybrider och helelektriska stadsbussar kan vara i drift detta år.
Elbussarnas rena, tysta och vibrationsfria drift kan locka resenärer att byta bil mot utsläppssnål kollektivtrafik, vilket leder till mindre trängsel på våra gator, bättre luft, och spännande möjligheter att skapa utsläppsfria cityzoner med goda kommunikationer. I och med att biogasen kan flyttas till andra användningsområden, där den används effektivare än i stadsbussar, kan utsläppen sänkas än mer. I flera europeiska städer pågår just nu febril aktivitet med att prova ut system för elektrifierade stadsbussar. Denna aktivitet innefattar både fordon, linjedragning, laddningsutrustning, hållplatslösningar och stadsplanering. I Sverige har Umeå varit pionjärer; där har man kört elbussar på prov sedan 2010. I Göteborg invigs sommar en helt ny elektrifierad busslinje. Liknande aktiviteter pågår i flera andra svenska städer, till exempel Stockholm och Västerås. När får vi se den första elektriskt drivna bussen i Linköping?