Rektorn på Folkungaskolan framhåller att problem med segregation och psykisk ohälsa skulle försvinna om profilklasser bryts upp och eleverna blandas i nya klasser. Som forskare inom psykisk ohälsa, sociala relationer och segregation ser vi tydliga brister i det resonemang som förs från skolledningen. Att slå sönder de profiler som förenar eleverna, inklusive tryggheten som skapats i grupper som formats över tid, är inte en lösning för att åtgärda utmaningarna med segregation och psykisk ohälsa, tvärtom.
En nyligen publicerad studie visar att vi inte kan sätta elever med olika bakgrund i samma klass och förutsätta inkludering över sociala gränser. Integration kommer inte av sig självt, det är ett arbete som kräver insatser och behöver ges förutsättningar för att växa.
Från Folkungaskolans ledning saknas dock insatser för inkludering, grupprocesser, konflikthantering och vi-känsla. Eleverna kan inte lämnas att själva lösa sina konflikter när det uppstår stora motsättningar, kränkningar och mobbning. Att hantera konflikter konstruktivt är något eleverna måste lära sig och här behövs stöd och ett tydligt främjande arbete. Den nuvarande ledningen har tvärtom nedmonterat arbetet med att skapa en Folkunga-anda inom klasser och mellan klasser på skolan. Till exempel är "Gårdsdagen” borttagen där elever fick skapa en heldag med roliga aktiviteter som bidrog till en gemenskap över klassgränserna.
Forskning om barns perspektiv på psykisk hälsa visar att vänskap och känsla av tillhörighet och gemenskap är några av de viktigaste faktorerna för trygghet, trivsel och att må bra i skolan. Att nedmontera aktiviteter som skapar vi-känsla och samtidigt slå sönder befintliga klasser och den trygghet som grupperna byggt upp bidrar tvärtom till risker för psykisk ohälsa.
Profilklasserna medför outnyttjade förutsättningar för psykisk hälsa och integration. I en profilklass samlas elever som delar ett gemensamt intresse vilket kan användas för att skapa gemenskap och motverka eventuella motsättningar mellan grupper i en klass. Profilklasserna skapar även goda förutsättningar för gemensamma projekt över klassgränserna där elever från olika profiler kan mötas och arbeta tillsammans mot gemensamma mål.
Som föräldrar till barn på skolan har vi slagits av bristen på struktur för att hantera problem med psykisk ohälsa, segregation och mobbning. Självklart kan problem med psykisk ohälsa ”smitta” som rektorn uttrycker i Corren, men det handlar inte om enskilda elever som smittar utan om negativa grupprocesser som måste brytas. När föräldrar har efterfrågat föräldramöten för att ta tag i de problem som uppstått har skolledningen svarat att det tyvärr inte finns några föräldramöten inplanerade i den årskursen. Likaså ser vi hur de stresshanteringsåtgärder som tidigare fanns tillgängliga för alla elever på skolan tas bort. Kvar står eldsjälar bland lärare som åläggs uppgiften att tackla de problem som skolan står inför. Hur kan en skolledning som säger sig vilja jobba med psykisk ohälsa och segregation välja att ignorera faktiska problem, tacka nej till samverkan och i stället nedmontera de stödjande strukturer som finns?
Det är viktigt att påpeka att det finns engagerade lärare som hanterar konflikter och stöttar elever som mår dåligt. Arbetet med psykisk hälsa och integration kan dock inte bedrivas på ett effektivt sätt av enskilda eldsjälar. De behöver stöd av en ledning som avsätter tid och resurser och tar ett större grepp kring problem på skolan.
Vi ställer oss bakom ett aktivt arbete för psykisk hälsa och integration på Folkungaskolan. Vägen dit bör tillvarata de förutsättningar som profilklasserna skapar, inte slå sönder dem.