Detta våld kan drabba alla, oavsett ålder, men man kan givetvis bli extra utsatt ju äldre man blir.
FN har utropat 15 juni till ”Elder Abuse Day”, det vill säga dagen då vi riktar uppmärksamheten mot det grymma våld som äger rum mot äldre och försvarslösa personer.
Vi i Linköpings Soroptimistklubb diskuterade problemet under ett möte när vi hade sett Region Östs tankeväckande film med geriatrikern och forskaren Johanna Simmons, som belyste ämnet med ibland skrämmande siffror.
Efter klubbens diskussion kom vi fram till följande frågor som vi skulle vilja få besvarade av ansvariga i samhället:
- Kan det stämma att man (som en del siffror visar) på särskilda boenden löper en dubbelt så hög risk att råka ut för våld, än när man bor och klarar sig själv?
- Vilken typ av utbildning får personalen på särskilda boenden för att hantera till exempel en aggressiv person på samma våningsplan eller ett vuxet ”barn” som trakasserar sina föräldrar eller uttrycker sig kränkande mot dem?
- Hur fungerar avlastningsvården idag, när pandemin råder? Nu när en svag och utsatt person bokstavligen kan ”bli inlåst med sin förövare”?
- Språket spelar en stor roll, det vet vi. En boende med utländsk bakgrund, eller personal som inte har samma modersmål som den hjälpbehövande – vad gör vi åt sådana situationer som kan uppstå?
- Om vi ser tillbaka på utvecklingen under de senaste tio åren – har nonchalansen mot äldre blivit större?
- Var står vi om fem år, undrar vi – för snart är kanske många av oss beroende av hjälp. Vad gör vi då? Någon ”ålderism” vill vi verkligen inte veta av.
Fotnot: Linköpingsklubben bildades 1969 som en av cirka 3 000 lokala klubbar i organisationen SI (Soroptimist International). SI är en av världens största yrkeskvinnoklubbar utan politisk och religiös anknytning. SI verkar för mänskliga rättigheter och för kvinnors/flickor rätt till utbildning och självständiga liv.