Den 17 april väntas riksdagen rösta igenom en ny könstillhörighetslag. Om lagen blir realitet blir det lättare att byta juridiskt kön med en sänkt åldersgräns från 18 till 16 år. Det finns flera delar av förslaget som är välbalanserat, där en uppdatering av lagtexten är nödvändig sedan den gamla lagen skrevs för 50 år sedan. Mycket av det presenterade förslaget ligger väl i linje av det som bland annat Moderaterna röstade igenom på den senaste partistämman i höstas. Att däremot tillåta juridiskt könsbyte från 16 år är ett steg för långt och borde inte få fortgå.
I dag är sex av åtta riksdagspartier för den nya lagen. Endast KD och SD motsätter sig förslaget. Men den stora majoriteten i riksdagen verkar inte spegla hela landets inställning. Från S har Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnorna, varit kritisk. Inom M, L och C finns det starka röster emot. Som konsekvens av detta har det lett till märkbara splittringar inom flera partier. Nyligen gick 54 samhällsdebattörer ut och vädjade riksdagsledamöterna att rösta ned förslaget. Bland dessa personer finns olika partier och yrkesgrupper representerade. På listan kan man även se flera överläkare, docenter och professorer inom bland annat barnmedicin, psykiatri och rättspsykiatri.
Från Moderata Ungdomsförbundet i Östergötland vänder vi oss mot just de delar av lagförslaget som behandlar åldersgränsen för juridiskt könsbyte, av en rad anledningar. Enligt Socialstyrelsen har antalet fall för könsdysfori per 100 000 invånare för gruppen flickor 13–17 år ökat från en nivå på nära noll 1998, till drygt 80 personer 2018. Under en tid där könsdysforin ökar så kraftigt, framför allt hos flickor, är det nya lagförslaget helt fel väg att gå. I och med den lägre åldersgränsen kan ungdomar med ett fortsatt utvecklande konsekvenstänk byta juridiskt kön. Följaktligen kan Sverige hamna i ett läge där unga människor för lättvindigt byter kön, när det bör ske efter noggranna undersökningar och utredningar.
Att man får fler rättigheter med åldern är inget konstigt. Som 16-åring får man inte ta lån, köra bil eller köpa tobaks/nikotinprodukter, detta är för att det innebär en risk som samhället inte anser att ungdomen kan avgöra dess konsekvenser för. Redan i dag varnar läkare för att ungdomar ångrar könsbyte, vilket beror till stor del på att samhället och vården tagit deras upplevelser för lättvindigt. De menar till skillnad från det förslag som ligger på bordet att samhället ska ifrågasätta och problematisera i högre grad för att människor ska förstå vilka konsekvenser som kan uppstå.
Lagförslaget innebär dessutom att personer under 18 som önskar byta kön juridiskt måste ha vårdnadshavares medgivande. Att dra in personens föräldrar i sådana komplicerade och personliga livsval är ytterligare en dimension i förslaget som gör det än mer komplicerat. Då är det en mycket mer rimlig utgångspunkt att den som uppnått myndig ålder och är vuxen får fatta sina egna beslut som man själv önskar. Det vore det bästa för både ungdomar och familjen i övrigt.
Sammanfattningsvis är förslaget om lägre åldersgräns för könsbyte riskfyllt. Det riskerar i längden att bidra till en slapphet som försämrar ungdomars situation snarare än att förbättra den. Det rimliga vore för riksdagen att återremittera förslaget till att inte omfatta lägre åldersgräns; bara så kan vi få en hållbar lagstiftning på plats med bred förankring inom partierna, och hos svenska folket.