Det finns fler folkhögskolor som kämpar för sin överlevnad på grund av Tidöpartierna. Sverigedemokraternas linje att misstro till kunskap och folkbildning har varit vägledande för budgetbeslutet. Att liberalerna står bakom detta är minst sagt förvånande! Många gamla folkpartister måste tycka att detta avtal är pinsamt, för att inte säga skamligt. Folkpartiet har ju tidigare alltid varit en försvarare av folkhögskolan. Det är en fantastisk och unik bildningsform som är självstyrande. Kreativiteten blomstrar och skolorna kan snabbt forma nya kurser, långa och korta, vilka möter uppkomna behov i samhället – inte minst lokalt. Skolorna har ett stadigt utbud av allmänna kurser, musik- och bildkurser, kurser för nysvenskar med mera.
De har gett många kursdeltagare en ny chans att komma in i samhället och att pröva sina gåvor och förmågor. Statistiken säger att en stor majoritet av kursdeltagarna är mycket nöjda.
Musikkurserna är en väsentlig del av det svenska musikundret.
Det som gör oss besvikna och frågande är att Folkbildningsrådet inte betalar ut internatbidrag till skolorna. Det verkar som rådet inte förstår och värdesätter internatets pedagogiska och personlighetsutvecklande möjligheter. Kursdeltagare utvecklas socialt och får en fantastisk möjlighet att i en omsorgsfull miljö ta steget till eget boende. På kvällstid vid tekoppen händer det att livsviktiga framtids- och existentiella frågor ventileras och livsval görs.
Internatbyggnadernas omkostnader är en stor utgift. Om Folkbildningsrådet vidhåller att de inte vill betala ut internatbidrag så kommer många folkhögskolor att tvingas flytta in till städerna. Många skolor återfinns i landsbygdskommuner och har i många fall blivit kulturcentra. Hela Sverige ska leva eller hur?
En frågan som vi ställer oss: Betyder Liljeholmens folkhögskola något för Kinda kommun. Initialt så bidrog kommunen årligen ekonomiskt men det stödet försvann. Varför?
Många är de ungdomar från Kinda som fått en andra chans och som tack vare folkhögskolan kommit vidare med sina liv. Nu försvinner arbetstillfällen och även det musikaliska utbud som gratis erbjudits i kommunen.
Folkhögskolor har växt fram också i andra länder. Ukraina är ett av dem.
Serhii från Ukraina besökte Biskops-Arnös folkhögskola. Han blev omedelbart förälskad. Grundidén att erbjuda bildning, utbildning och handfast kunskap i de ämnen och på de områden som behövdes lokalt, var så genialiskt och så enkelt. Men den största upptäckten var folkbildningens demokratiska uppdrag. Han byggde upp en skola i en by i Ukraina. Kriget kom att ändra inriktningen. 60 000 personer har utbildas i paramedicinsk och psykologisk vård av skolans instruktörer. Folkhögskolan i Sverige har inte haft råd att bidra eftersom den kämpar för sin egen överlevnad. Men svenska MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har gått in med resurser för att stötta utbildningen. Folkhögskolan i Sverige skulle vara en viktig resurs vid en omfattande kris på samma sätt som i Ukraina. Liljeholmens folkhögskola var en del av det civila försvaret efter andra världskriget som ett möjligt fältsjukhus.
Att folkhögskolorna haft en viktig roll för såväl enskilda individer som för samhället råder det ingen tvekan om. Vi hoppas att denna bildningsform ska få leva och frodas och att såväl kommuner, regioner som staten ska sitt ansvar och göra det som krävs för att både bevara och utveckla den. Stå upp för folkhögskolan!