Tänk om du vaknade upp en dag och fick veta att du, om bara några månader ska byta arbetsplats, kollegor och allt du känner till sedan tidigare ska ändras. Ingen har frågat dig och ingen har informerat dig. Nu är beslutet redan taget utan förhandlingar med facket eller möten med chefen.
Just det blev verkligheten för många barn som vaknade upp för att ta emot den plötsliga nyheten om att deras skola ska läggas ner, eller att deras resursskola ska flyttas. Trots försök av lärare och föräldrar att lugna barnen så är det självklart att rykten florerar, oron blir hög och det pratas på raster och efter skolan om det okända som väntar. Vad blir egentligen konsekvenserna av dessa hastigt fattade beslut?
Vi ser en trend i att de skolor man lägger ner är de som främst är i storleksordningen lite mindre. Att man premierar stora skolor framför små har pågått i kommunen under en längre tid, samtidigt som vi såg att antalet barn per personal i förskolan ökade under förra mandatperioden. Vi möter många barn som far illa av de stora sammanhangen och som ser det som sitt största hinder till att över huvud taget vistas i skolans miljöer.
Lärare, föräldrar och barn vittnar om en ohållbar miljö i skolans matsal som mest liknar en “drive thru” som ska servera ett högt antal elever under kort tid. Och om aktiviteter som uteblir utifrån den pressade personalsituationen, såsom besök i simhallen för att testa simkunnighet.
I det politiska arbetet tar vi ofta emot mejl och samtal av föräldrar vars barn möter stora hinder i skolans miljö utifrån deras funktionsvariation och NPF-diagnos. Barn som är i behov av mindre stimuli, förutsägbarhet, lugnare miljöer och extra tid med pedagoger men som inte får sina rättigheter tillgodosedda. Dessa barn far ofta väldigt illa i större sammanhang som i sig kan bli ett hinder. Inte allt för sällan berättar föräldrarna att barnen till exempel inte kan äta i matsalen på grund av den höga ljudvolymen och röriga miljön med många intryck. Dessutom är Fredriksbergsskolan, en av de skolor som nu med kort varsel ska läggas ner känd i kommunen för att ha en väl upparbetad struktur för elever med särskilda behov. Man kan därför anta att den grupp där den här typen av förändring slår som hårdast är större just där.
I handlingarna till nämnden beskriver man att detta förslag är det bästa för organisatorisk och ekonomisk hållbarhet, men var är analysen för social hållbarhet? I barnkonsekvensbeskrivningen står ingenting om omfattningen av den ohälsa som riskerar att uppkomma på grund av detta beslut. Inte heller har man haft tid att ha en bra och tydlig dialog med brukaren, i det här fall barnet, som faktiskt berörs allra mest av beslutet.
Är den undermåliga konsekvensanalysen som gjordes verkligen utifrån barnens perspektiv? Har man utgått ifrån barnens behov, barnens bästa och barnens rättigheter när man med så kort varsel stänger så många skolor?
Hur avser styret säkerställa att barngrupperna inte fortsätter växa och att kommunen fortfarande har mindre förskolor och skolor att erbjuda de barn som behöver det?
Slutligen lovar det socialdemokratiska och moderata styret att inte sätta fler barn i baracker som skollokaler och skyndsamt avveckla de barack-klassrum som finns, nu när man menar att det finns utrymme att stänga skolor på grund av överskott av utrymme?