Jag föddes in i en demokrati. Jag är privilegierad. Jag har haft bostad, mat, fri skolgång, rätt till hälso- och sjukvård och föreningar att verka i. Jag har levt i ett fritt samhälle, uppmuntrats till kritiskt tänkande, tränats på att debattera. Jag har inte bara haft rätten att uttrycka mina åsikter, min omgivning har efterfrågat vad jag tycker och min åsikt har haft betydelse. Men jag har också tagit alla dessa möjligheter för givet.
Men så uppstår det magiska mötet, mötet som fick mig att vakna upp, bli medveten och inse att jag har så mycket att sätta värde på, att uppskatta och ta ansvar för. Jag har fått möjligheten att spegla mig i människor som bär på helt andra erfarenheter. Kvinnor och män som kämpat hårt, för att få tillgång till det jag inte sett och uppskattat. De drömde om det samhälle jag serverats på ett guldfat. Som var beredda att offra sina liv i frihetskamper som utspelat sig och utspelar sig än idag i odemokratiska samhällen världen över. De gjorde allt för att förändra förutsättningarna i länder de älskat och för människor de älskar. Kvinnor och män som drömde om att göra avtryck i historien för framtiden.
Kvinnor och män som till slut tvingades fly och söka skydd i den demokrati som Sverige är.
De lärde mig att se och uppskatta det som våra tidigare generationer som byggt upp i det välfärdssamhälle som jag idag får fördelen att skörda frukten ifrån. De fick mig att öppna ögonen och se den ofrihet som fortfarande råder i vårt samhälle idag. De fick mig att ta fasta på det som måste åtgärdas. De fick mig att förstå att jag aldrig blir en fri människa om jag inte ser, inser och agerar för den som är ofri.
De lärde mig att uppskatta och älska Sverige. De lärde mig att demokrati inte är en rättighet utan ett medmänskligt ansvar. De lärde mig att vi tillsammans måste försvara de grundläggande värden en demokrati vilar på, principerna om allas lika värde och respekten för den enskilda människans frihet och värdighet.
Så kom då dessa frihetskämpar till Sverige, studerade, längtade efter att få bidra, fortsätta kampen för jämställdhet, jämlikhet och rättsmedvetenhet. Men utsattes återigen för förtryckande strukturer. Moralpoliser i förorten som ville skrämma dem till lydnad på samma sätt som de utsatts för i deras ursprungsländer. Arbetsgivare som inte svarade på deras jobbansökningar trots att de utbildat sig på universitet.
Jag har valt att bli politiker för jag har en skyldighet att debattera och ta ställning för demokrati, skapa förutsättningar för allas lika rätt att fortsätta bygga och bidra till vårt gemensamma välfärdssamhälle. Lika väl som jag kommer debattera och ta ställning mot alla förtryckande strukturer, oavsett om det handlar om fundamentalister som vill bekämpa demokratin och det jämställdhetsarbete som pågått under så lång tid eller främlingsfientliga krafter som bedömer och bemöter människor utifrån inskränkta, intoleranta och irrelevanta faktorer.
Min roll är inte att bevara och försvara vårt välfärdssamhälle – min roll är att fortsätta utvecklingen där frihet genom jämställdhet och jämlikhet är en förutsättning för att skapa trygghet för alla överallt. Och jag ger mig inte!
Juno Blom
riksdagskandidat (L)