Svar på "Ett moraliskt haveri", 4/6.
I en debattartikel upprörs riksdagsledamot Jonas Andersson (SD) över Linköpings kommuns agerande gentemot potentiella IS-återvändare. Andersson får det att verka som att det är upp till varje kommun att avgöra vem som ska tillåtas att befinna sig inom kommunens gränser och inte. Men så ser varken lagen eller verkligheten ut.
Vad gäller Linköpings kommun så har Säkerhetspolisen informerat om att en kvinna med barn eventuellt kan komma att återvända till Linköping. Om så skulle ske är det viktigt att det inte råder några tveksamheter för kommunanställda över hur de ska agera. Därför har jag sedan tidigare gett social- och omsorgsdirektören i uppdrag att ta fram en handlingsplan för just detta.
I Linköping har vi en gedigen och värdefull kompetens om hur vi ska arbeta mot våldsbejakande extremism. Genom handlingsplanen som nu tas fram kommer vi kunna säkerställa att det inte finns några tveksamheter för medarbetare inom kommunen, alla ska vid minsta misstanke göra en polisanmälan om man tror att man har kontakt med en IS-återvändare. Det är nämligen Polismyndighetens ansvar att utreda brottslighet.
Som riksdagsledamot har Jonas Andersson större möjligheter att påverka svensk lagstiftning än vad vi kommunpolitiker har. Så istället för att kritisera Linköpings kommuns agerande, som har svensk lagstiftning att följa, vore det mer trovärdigt om Andersson (SD) la sin energi på att påverka den socialdemokratiskt ledda regeringen så att åtgärderna mot terrorism och radikalisering förstärks.
För mig är det dock självklart – den som planerar och stöder terror skall upptäckas, förhindras och straffas.
Annika Krutzén (M)
kommunalråd
ordförande social- och omsorgsnämnden