Svar på "Vargarna är värdefulla ur ett nyttoperspektiv" (4/2):
De allra flesta har en åsikt som ligger någonstans mitt i mellan dessa ytterligheter, vilket visas i den attitydundersökning Björn Ljunggren hänvisar till i sin debattartikel.
Attitydundersökningen kring svenskars syn på rovdjur och rovdjursförvaltning, redovisas i en rapport utgiven av institutionen för vilt, fisk och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå 2021. Undersökningen visar mycket riktigt, som Ljunggren skriver, att 69 procent av den svenska befolkningen är positivt inställd till att vi har en vargstam i landet, men den visar också att acceptansen varierar stort beroende på var de tillfrågade bor och att betydligt färre (49 procent) kan tänka sig att ha vargen där de själva bor. Flest positivt inställda (79 procent) bor i Stockholm. I Dalarna, Gävleborg och Kronoberg är 54 procent av de svarande positivt inställda till varg. Det anges också i rapporten att ju längre tid vargen funnits i ett område, desto lägre blir acceptansen för den och att rädslan för varg har ökat.
I rapporten går också att läsa att 56 procent av de svarande anser att riksdagens mål på 170 till 270 vargar i Sverige är acceptabelt. 16 procent vill minska målet medan 28 procent vill höja detsamma. Efter 2020/2021 års varginventering bedömdes vargstammen bestå av 395 individer. Det skulle kunna tolkas som att 70 procent av Sveriges befolkning vill minska antalet vargar med cirka 130 till 230 individer. Vid årets licensjakt får 27 vargar fällas.
Det är alltså inte bara jägare som anser att vargstammen är större än den borde vara, men det är förmodligen den grupp i samhället som drabbas hårdast av vargens närvaro. Ljunggren ställer frågan om jägarnas syn på vargstammens storlek verkligen ska få styra? Mitt svar på den frågan är ja! Men det är inte bara jägarnas, det är även en majoritet av svenska folkets åsikt.
Till sist vill jag stämma in i Björn Ljunggrens önskan om att 2022 ska bli ett år då förnuftet segrar. Ett år då berörda myndigheter fattar de beslut de har ålagts av riksdagen, för att vi ska få en fungerande förvaltning av vår vargstam. Ett år då de som bor och verkar i vargtäta områden lyssnas på och där deras oro och känsla av vanmakt tas på allvar. Först då kan vi få en riktig bred acceptans för vargen.