Svar på ledaren ”Grön motvalls gång rätt ner i avgrunden” (21/1):
Nu börjar jag känna igen socialdemokraterna sen förr. De har ett nyvaknat intresse för gruvor och stordrift. Näringsminister Thorvaldsson ”älskar gruvor”. De avsätter ett länsråd i Norrbotten som hållit i tillståndsfrågor för gruvor. Landsbygdsminister Sätherberg kallar Sveriges skogsbruk för ”världens mest hållbara”. Det är inte många forskare som skulle hålla med om det. Över 50 miljöorganisationer och samebyar har krävt att Skogsstyrelsens generaldirektör ska avgå. De menar att han har fattat beslut i strid mot myndighetens uppdrag, miljölagstiftning och demokratiskt beslutade miljömål. Nyligen fick han beskedet att han får förlängt förtroende av regeringen.
Den förhalar överenskomna miljöpropositioner med miljöpartiet. Regeringen beslutade 2017 att ordna skattefri el till amerikanska datacenter på svensk mark vars nettoeffekt motsvarar Forsmarks kärnkraftsverks produktion. Nyligen blev också socialdemokraterna positiva till kärnkraften.
Vänsterpartiet är just nu ambivalenta när det gäller prioriteringen mellan industrietableringar och miljö. För högerfalangen verkar kärnkraften vara lösningen på allt när det gäller klimatkrisen. Liberalerna vill ha små kärnkraftverk lite här och var, vilket innebär många transporter av kärnbränsle och avfall på våra vägar. Var finns sårbarhetsanalysen!
Vi har haft 50 år av kärnkraft. Gjordes det ingen hållbar konsekvens- och riskanalys innan man började bygga? Eller tänkte man att kärnavfallet löser vi med tiden. Inga andra länder med kärnkraft har löst det. Forskarna är inte ense om att kopparkapslarna som omsluter kärnavfallet kommer att hålla ens i 100 år. Avfallets radioaktivitet avklingar om 100 000 år men om vi kan använda kärnavfallet i uppdaterade bridreaktorer, som inte finns, kan vi få ner det till 1 000 år. De producerar emellertid plutonium som kan användas i atombomber.
Slutförvaret för avfallet ska ligga 500 meters djup i miltals med tunnlar. Vad kostar det, när en järnvägstunnel under Stångån kostar 40 miljarder kronor, antagligen flera 100-tals miljarder?
När jag såg L Lerins program, när han följer före detta drogmissbrukare, så är de samstämmiga att de var tvungna att nå botten för att inse sanningen om sig själva. Då slår det mig. Är det nere på botten av slutförvaret, nere i avgrunden, som vi kommer att inse sanningen om kärnkraften. Vilket vanvettigt projekt det har varit från början till slut. Har vi glömt Tjernobyl? Fortfarande har vildsvinen i Hälsingland förhöjda världen av Cesium-137.
Vad vet vi vad vi har för styrelseskick om 100 år. Vi har kanske en nationalistisk regering, med en kärnvapenpositiv hållning, som drömmer om fornstora dar då ditt namn flög över jorden. Eller tänker vi att sannolikheten att det ska hända något katastrofalt med kärnkraften är så liten att om det verkligen händer, så har det inte hänt.
För att komma tillrätta med klimatkrisen behöver vi integrera den med den biologiska mångfalden och vårt ekologiska fotavtryck. De tre utmaningarna är så beroende av varandra. Jorden har feber. Vi står inför den sjätte massutrotningen av arter. Och vi lever med ”vårt privilegium” att trampa på som om det finns fyra jordklot. Vi måste besinna oss men varken socialdemokraterna eller högerfalangen verkar bry sig.
Miljöpartiet har fortfarande mycket att strida för, för våra barn, barnbarn och skapelsen framtid.