Debatt: Mer idrott än kultur i Linköping

Man kan inte undgå att bli upprörd över diskussionen om att inrätta ett gemensamt scenkonstbolag.

Nu får vi dessutom i Corren den 19 mars höra att det inte i första hand är för att spara pengar och att det är ett "systemfel" att kulturen inte fått mer pengar genom åren. Man har uppenbarligen skött sig för bra, helt enkelt. Och nu skall man straffas genom att drabbas av en påtvingad byråkrati som skall genomdrivas utan några hållbara sakskäl.

Det är imponerande att se hur många bra teaterföreställningar som trots allt produceras och att vi har en konsertverksamhet av internationell klass med de begränsade förutsättningar som föreligger. Vad finns det då för anledning att göra några förändringar i det avseendet?

Det känns ganska genant att vi här i Östergötland ligger i botten i landet när det gäller landstingets kulturutgifter.

Man satsar på idrottsarenor och simhallsbyggen i miljardklassen men kulturinstitutioner får leva på svältgränsen.

Ett annat exempel på detta är Östergötlands museum som även ständigt får kämpa för sin överlevnad. Där finns till exempel en stor medicinhistorisk samling som nyligen är genomgången och digitaliserad men som inte kan ställas ut någonstans – i brist på pengar. Nyligen visades delar av Kungliga Vetenskapsakademiens Berzeliussamling bland Stiftsbibliotekets samlingar. Den är nu nedpackad på obestämd tid.

Redan 2009 diskuterades en möjlighet att hela samlingen skulle kunna deponeras här, ett enastående erbjudande från Vetenskapsakademien som skulle sätta Linköping på den turistiska världskartan. Men intresset från kommunen och landstinget var noll. Och ändå rör sig allting om småpengar jämfört med de enorma satsningar som görs här i Linköping, som ändå är en gammal kulturstad, på olika, stora idrottsprojekt. Det är en diskrepans som sticker i ögonen.