Sverige har världens näst högsta skatter på arbete. Höga skatter minskar viljan att arbeta, anstränga sig och utbilda sig. När individer får behålla mindre av sina inkomster minskar utrymmet för att konsumera eller spara och färre entreprenörer kommer vilja ta risken att starta företag. En stor del av skattebördan utgörs av kommunalskatten. 

Med mindre än fyra månader kvar till valdagen vore det särskilt välkommet om Alliansstyret kunde utlova sänkta kommunalskatter under kommande mandatperiod. För att lätta på kommuninvånarnas skattebörda behöver utgifterna sjunka i motsvarande omfattning, vilket kan göras antingen genom att optimera kommunens verksamhet och eller minska kommuners åtaganden.

I en ny rapport från Fria moderata studentförbundet har John Norell och Elias Nilsson undersökt hur mycket Sveriges kommuner skulle kunna minska sina kostnader inom grundskola, gymnasium och äldreomsorg med bibehållen eller bättre kvalitet.

Resultat indikerar att Sveriges kommuner skulle kunna spara mellan 28 och 43 miljarder per år bara genom effektivisering inom grundskola, gymnasieskolan och äldrevården. Bara i Linköping skulle kommunen kunna spara upp till 500 miljoner kronor eller upp till 6 500 kronor per invånare utan att försämra kvaliteten på välfärden. 

Låt oss vara tydliga. Med effektivisering menar vi inte att sjuksköterskor ska behöva springa snabbare mellan patienter eller att lärare ska behöva ägna ännu fler kvällar för att hinna rätta prov. Vad det handlar om är att förbättra arbetsmetoder och anamma nya tekniska lösningar som gör det möjligt att tillhandahålla lika bra kommunal service till lägre kostnad eller bättre service till samma kostnad.

Skattenivån handlar i grund och botten om maktbalansen mellan det offentliga och medborgarna. Att minska skattebördan är en frihetsreform eftersom individer får behålla mer av frukterna från sitt arbete och får således större frihet att bestämma över sitt eget liv. Det borde därför vara angeläget för politiker som säger sig värna individens frihet att sträva efter att förflytta mer makt från det offentliga till individen. Särskilt angeläget borde det vara för det borgerliga styret i Linköping som brukar betona vikten av mer individuell frihet.

En minskad skattebörda för individen innebär mer frihet och större samhällsnytta då fler individer får bestämma själva vad sina pengar ska användas till i stället för att politiker bestämmer. Välstånd skapas av fria individer – inte av våra folkvalda.