Samtidigt som många i vårt land kopplar av på semestern pågår två av Sveriges mest stridsfyllda arbetsplatskonflikter på senare tid. I Göteborgs hamn har hundratals strejkande hamnarbetare storvarslats efter längre strejker och i Stockholm har sophämtare lagt ned sitt arbete efter tuffa krav om lönesänkningar. I spåren av allt fler privatiseringar riskerar vi se ännu fler arbetsplatskonflikter framöver.
Gemensamt för de båda konflikterna är att arbetsplatserna nyligen privatiserats och driften upphandlats enligt lägsta anbud. Göteborgs kommun valde redan i slutet av 2009 att privatisera driften av sin containerhamn. APM Terminals, ägt av danska koncernen Maersk, övertog därmed driften 2012 och har sedan dess legat i konflikt med sina anställda. Hamnarbetarna har effektivt blivit uteslutna från all insyn och inflytande och fått sina arbetsvillkor och löner försämrade.
I mars i år gick avtalen kring driften av sophantering i Stockholm stad ut. Nya avtal upphandlades där en av vinnarna blev norska Reno Norden som genast ville driva igenom försämringar för de anställda. Reno Nordens affärsidé går helt enkelt ut på att skapa överskott genom att försämra sophämtarnas arbetsvillkor och sänka deras löner med upp emot 10.000 kr i månaden.
Strejkerna, lockouterna och varslen får såklart enorma konsekvenser för de drabbade. I Reno Nordens fall riskerar bolaget gå i konkurs och sophanteringen äventyras i 10-tals kommuner i landet, Linköping är en av dem. I Göteborg har APM Terminals trappat upp konflikten genom att stänga ner stora delar av en av Sveriges största och viktigaste containerhamn som därmed försvårar för godshantering, export och import av varor i hela Sverige.
Från Svenskt Näringsliv skyller man gärna konflikterna på de anställda. De anställda måste anpassa sig, bli mer flexibla och acceptera ”marknadsanpassade” arbetsvillkor och löner. Är man missnöjd får man hitta nytt arbete. Strejkrätten bör också begränsas för att ”skydda samhällsviktiga intressen”. I själva verket har de anställdas arbetsvillkor kraftigt försämrats i Sverige de senaste åren med allt fler som har tillfälliga anställningar. Även reallöneökningarna i Sverige har varit ytterst blygsamma. Mitt i svensk högkonjunktur tvingas Riksbanken ta till extrema åtgärder som negativ ränta för att försöka hålla inflationen uppe eftersom just reallöneökningarna är alldeles för låga.
De senaste årens privatiseringar har satt hård press på löner och arbetsvillkor. Idag gäller arbetskonflikterna viktiga samhällsfunktioner som sophantering och hamnar. Imorgon riskerar vi ännu fler konflikter inom viktiga samhällsfunktioner som skolan och hemtjänsten, bland sjukvårds- och blåljuspersonal med risk för betydligt värre konsekvenser. Så ska det inte behöva vara.
Ett bra arbete garanteras genom trygga arbetsförhållanden, bra arbetsvillkor och värdiga löner för våra anställda. Det går inte att isolera delar av arbetsmarknaden från andra. Allt hänger ihop. När anställda inom en bransch får se sina löner och arbetsvillkor kraftigt försämras kommer det oundvikligen påverka löner negativt även i andra branscher. Därför är det grundläggande för oss i Vänsterpartiet att anställda särskilt inom den offentliga sektorn, där politiken har både ett tydligt inflytande och ansvar, inte får se sina löner och arbetsvillkor urholkas.
Vi måste vara på vår vakt varje gång delar av offentlig sektor privatiseras eller offentliga upphandlingar genomförs utan att hänsyn tas till de anställdas arbetsvillkor. Vår internationella konkurrenskraft får aldrig bestå i att sänka våra löner. Vi ska konkurrera med innovation och ökad produktivitet - aldrig med sänkta löner.
När Göteborgs kommun valde att privatisera containerhamnen och lägga ut driften i privat regi var beslutet i stort sett enhälligt. Socialdemokraterna och de borgerliga partierna röstade gemensamt för att upplåta driften till APM Terminals i 25 år. Då var det bara Vänsterpartiet som röstade emot.