Nu räcker det! Dag efter dag har Corren på första sidan en fet rubrik: Nu har det dött så här många, och nu har det dött 8 till…och idag (2 maj) kan vi räkna med att 460-920 östgötar riskerar dö av covid-19. 0,1 procent av Östergötlands 460 000 invånare = 460, eller 0,2 procent av 460 000 = 920.
Statistik på högsta nivå? Eller något man lär sig i grundskolan? Jo, man kan alltid gissa antal som förstås beror på hur hög dödligheten blir, hur stor del av äldreboendena som smittats, hur många i befolkningen som redan har smittats. De flesta tror att flockimmunitet uppträder när cirka 60 procent smittats vilket med 0,1 procent dödlighet betyder att 276 östgötar dör och inte 460 (0,1 procent av 60 procent av 460 000 östgötar) och med 0,2 procent 552.
Vi hoppas givetvis att epidemin avtar och antalet dödsfall blir så litet som möjligt. Ingen vet. Men måste media dag efter dag göra en stor sak av antalet döda av covid-19? Från 1 februari till och med 21 april (senaste datum med säker information från Statistiska Centralbyrån, SCB) dog år 2018 i Östergötland 1 126 personer medan det år 2020 har dött 1 098. Färre! Fortfarande har dödstalen 2020 inte en enda vecka nått lika höga tal som vecka 9 och vecka 10 år 2018. Fanns det en enda fet förstasidesrubrik våren 2018 i Corren om hur många som dött?
1 februari – 21 april 2018 dog i hela Sverige 22 845 personer, och samma tid 2020 dog 22 983. En överdödlighet av 138 personer (0,006 procent). Visst är väl 138 människoliv en katastrof eftersom alla människoliv har ett oändligt värde. Men det är faktiskt så att vi alla ska dö. Cirka 270 människoliv avslutas (katastrofer) varje dag i Sverige.
Och med risk för att uppfattas som en cynisk barnläkare så känns det nog för mig (och många andra?) rimligt att det inte är samma katastrof när en 85-åring dör, kanske rentav dement, som när en 10-åring, eller 35-åring eller 55-åring dör. 1–21 april 2020 har 510 personer i Sverige dött i åldern 0-65 år, vilket är något färre (!) än samma tid 2019 (514) trots att 2019 var det år då antalet döda var som lägst sedan 1976.
Visst är coronaepidemin allvarlig. Att många gamla dör för tidigt är sorgligt, och även att de dör ensamma. Mycket allvarligt är också nedstängningen av samhället med enorma konsekvenser som riskerar leda till svåra psykosociala problem och kommande år ökad dödlighet i hjärtkärlsjukdom, cancer, psykiska sjukdomar. Stor belastning på sjukvården nu, och lång tid framåt för att ta igen allt som skjutits på framtiden.
Medias roll? Av tradition ägnar media sin uppmärksamhet åt olyckor, katastrofer, elände nu och som kan förväntas. Men kanske media kan försöka motverka depressionen? Uppmärksamma hur bra vi har det i Sverige som fått gå ut utan hot om fängelse, kan jobba, gå i skolan, ta promenader, sitta på en parksoffa utan böter, njuta av våren, köpa glass…. och ändå mycket färre döda per miljon invånare än många europeiska länder.
Diskutera vad vi och politikerna ska göra för att motverka effekten av nedstängningen. Visst är det viktigt hur man skyddar oss gamla (född -43), och oavsett corona behöver äldrevårdens organisation förbättras. Men ge de yngre framtidstro! De blir sällan svårt sjuka av covid-19, och kan fortsätta träffas. Hur ger man bra utbildning och relevanta examinationer? Hur ordnar man studentexamen inom ramen för gällande regler? Hur ordnar man så att människor utan jobb kan hjälpa till inom branscher som behöver folk? (Nej, det krävs faktiskt inte lång utbildning för att plocka jordgubbar eller sätta skogsplantor).
Svininfluensan lyckades inte knäcka samhället, trots ivrigt stöd från media, men corona är på god väg. Det räcker nu! Barn och unga måste få kunna se framåt, glädja sig åt livet och framtiden! Dagens unga kommer att klara både corona, klimatkris, överbefolkning och flyktingströmmar om inte ständig svartmålning av världen får dem att ge upp.
Johnny Ludvigsson, överläkare och senior professor
Svar:
Att rapportera om utvecklingen av covid-19 är självklart för oss. Det finns ingen enskild händelse som har påverkat vårt län, Sverige och världen mer sedan andra världskriget. Hur utvecklingen ser ut, hur "tillplattandet" av kurvan går, är av stort allmänintresse. Precis allt i vårt samhälle är beroende av hur kurvan ser ut, vår sjukvård, äldreboenden, skolors distansundervisning, social distansering, resor, och ekonomin i stort.
Men jag håller med dig om att det är viktigt att sätta saker i sin kontext. Att inte dödstalen till en början var så höga har ju sin naturliga förklaring. Men förra veckan skrev vi om SCB:s preliminära statistik som publicerades 27 april med rubriken ”Århundradets högsta dödstal i Sverige”. Där rapporterade SCB: ”Under samma period (veckorna 14-16) har ytterligare sex län under minst en vecka haft dödstal som varit minst 50 procent högre än veckogenomsnitten åren 2015–2019. Det rör sig om Uppsala, Södermanland, Östergötland, Gotland, Västmanland och Dalarna.”
Jag håller med dig om att det inte är det enda vi kan skriva om covid-19. Dagligen jagar vi andra saker att skriva som rör samhället och dess människor. Vi har skrivit om glassätande, om våren, vandringar i skogen, intresset för närodlat, företag som nyanställer, fågelparadiset utanför Linköping, studenter som pluggar hemifrån och fika i skogen.
Vårt syfte är knappast att knäcka samhället, vårt syfte är att förmedla nyheter och skildra vårt samhälle, både i det stora och lilla, både bra och dåliga nyheter.
Maria Kustvik, onlinechef och ansvarig utgivare