På vilket sätt anser Muharrem Demirok (C) att marknadshyror skulle gagna Linköpingsborna?
Låt oss börja med att slå fast att marknadshyror inte är socialdemokratisk politik. Vi beklagar att Centerpartiet fick igenom frågan i förhandlingarna med regeringen. Börjar vi införa marknadshyror kommer det så småningom drabba alla som bor i hyresrätt.
Förutom att vara kommunalråd i Linköping är Muharrem Demirok (C) även ledamot i Centerpartiets partistyrelse. Han är med andra ord ytterst aktiv i vad Centerpartiet driver för politik på nationell nivå.
Därför skulle vi, och säkerligen många Linköpingsbor, vilja ha svar på hur Muharrem Demirok (C) tänker sig att marknadshyror skulle gagna bostadsmarknaden i Linköping? På vilket sätt skulle det underlätta för 20-åringen att få sin första bostad, för undersköterskan att få tag i en lägenhet där barnen slipper dela rum, eller för pensionären att hitta ett prisvärt boende?
Om marknadshyror införs på bred front skulle hyrorna höjas med i snitt 30 procent i Linköping. I Ekholmen skulle hyrorna öka med 22 procent i genomsnitt och i Ryd med 12 procent. Uppgifterna kommer från Hyresgästföreningens rapport av Ramböll (2021).
Som socialdemokrater är vi mest oroade över hur marknadshyror skulle slå mot hyresgästerna, eftersom många varken vill eller har möjlighet att köpa sig in på bostadsmarknaden.
Skamligt nog har vi områden i Linköping där 50–70 procent av barnen lever i relativ fattigdom. Kraftiga hyresökningar skulle öka trångboddheten och försämra levnadsstandarden ytterligare för dessa familjer. Har man låg inkomst är en hyresökning på tio procent allvarlig. Det sista vi behöver är reformer som eldar på de ökande klassklyftorna.
Från Centern lyfts ofta att marknadshyror enbart ska införas i nyproduktion som en förmildrande omständighet, men det går inte att behålla två parallella system på sikt. Vi klarar inte att ha ett system där marknaden sätter hyresnivån samtidigt som vi har ett annat system där parterna förhandlar hyresnivån. Risken blir därmed att marknadshyror införs i hela beståndet.
Vårt grannland Finland är ett exempel på hur marknadshyror lett till omfattande hyreshöjningar. Utbudet av bostäder ökade visserligen, men tyvärr höjdes också hyrorna kraftigt. Det större utbudet blev enbart till gagn för människor med högre inkomster och tryggare ställning på såväl arbets- som bostadsmarknaden.
Från marknadshyrornas försvarare hör man argument som effektivare utnyttjande av bostadsbeståndet. Vad annat betyder det än att de som är bättre bemedlade ska få förtur till de attraktiva lägena, medan de som inte har råd tvingas flytta?
Kostnaderna kommer i slutänden att läggas på det offentliga genom ökade försörjningsstöd och bostadsbidrag. I Finland lägger staten motsvarande 40 miljarder kronor i hyresstöd, i Sverige ligger nivån på 8 miljarder kronor. Bidrag är till för att stötta de svagaste på bostadsmarknaden - inte för att finansiera fastighetsägarnas vinster.
Marknadshyror är ett otyg. Det är oerhört naivt att tro att de skulle leda till hyressänkningar. Eftersom bostadsbristen är stor finns ingen balans mellan utbud och efterfrågan. Att överlåta hyressättningen åt marknaden skulle enbart gynna fastighetsägarna, att tro något annat är inget annat än en nyliberal önskedröm.