Att som vanlig medborgare försöka hänga med i alla turer kring svensk politik är sannerligen ingen lätt uppgift. Överenskommelser ingås och faller ungefär lika ofta som en annan byter till sommar- eller vinterdäck. Ett färskt exempel på hur snårig svensk politik har blivit är frågan om gårdsförsäljning.
I Januariöverenskommelsen 2019 enades Socialdemoakterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna om att en utredning om gårdsförsäljning skulle genomföras.
För oss svenska vinbönder var det naturligtvis ett mycket välkommet förslag. Sverige är i dag det enda landet i EU där gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker är totalförbjudet. Att vi berövas möjligheten att sälja våra viner direkt till besökare och i stället tvingas gå via Systembolagets stelbenta byråkrati där box- och bulkviner gynnas på vår bekostnad är såklart en enorm konkurrensnackdel.
Därför har vi länge kämpat för att gårdsförsäljning ska bli verklighet.
Och i slutet av förra året presenterades äntligen Östergötlands tidigare landshövding Elisabeth Nilsson, utredningen som på ett välbalanserat sätt lade fram förslag om hur gårdsförsäljning kan kombineras med ett bibehållet monopol. Utredningen konstaterade att folkhälsan inte riskeras av förslaget och att det inte strider mot EU-rätten.
Så långt allt frid och fröjd. Regeringen tillsatte utredningen, den presenterades och skickades ut på remiss. Men nu när remissvaren har trillat in samtidigt som vi står inför ett val har också frågetecknen hopat sig.
Trots att regeringspartiet Socialdemokraterna har tillsatt och remitterat en utredning om att införa gårdsförsäljning kovänder nu partiet i Expressens valkompass och uppger att de är emot förslaget.
Därtill har Systembolaget inkommit med sitt remissvar till utredningen där det statligt ägda och styrda bolaget ägnar närmare 40 sidor åt att motsätta sig hela paketet. Förslagets tycks väcka så mycket ont blod hos Systembolaget att man till och med har anlitat extern hjälp för att författa ett rättsutlåtande. Systembolagets hårda motstånd framstår som en smula överdrivet givet att gårdsförsäljningen enbart maximalt beräknas motsvara mindre än en halv procent av den totala alkoholkonsumtionen i Sverige.
Alla dessa turer framstår som ganska märkliga för oss som följt frågan i många år. Först sluts en överenskommelse mellan fyra partier om att gårdsförsäljning ska utredas. Sedan faller samma överenskommelse, men utredningen presenteras ändå. När utredningen därefter är ute på remiss uppger samma parti (S) som i regeringsställning har tillsatt utredningen att de är emot förslaget. Och sist men inte minst använder regeringen Systembolaget (deras eget bolag) för att motsätta sig förslaget genom att det statliga monopolbolaget själva utreder statens egen utredningen.
Man kan bli snurrig för mindre.
Och vi tänker osökt på hur det skulle gå för oss vanliga företagare om vi hade givit samma motstridiga besked gentemot en kund eller tillståndsmyndighet. Måttstockarna är uppenbarligen olika för politiker och företagare.
Varför ägna tid och skattemedel åt att utreda något som man själv är emot? Det är både slöseri med våra skattepengar och tecken på att systemet är ruttet.