Slutreplik på "I jämförelse av makt är vi skolpojkar":
I sin förra artikel drev man tesen om hur kapitalets egenintresse styrde inställningen om avfallstaxan. Jag motbevisade detta. Nu är det tyst på den punkten. Däremot lyckas T/C ändå med att göra en övergripande marxistisk klassanalys, den intellektuella bedriften ska man inte ta ifrån dom. Deras artikel hade passat bra i kommunistiska Norrskensflamman.
Vad gäller den nu aktuella avfallstaxan har T/C glömt vad ärendet egentligen handlade om. Det är bara att gå tillbaka till kommunala handlingar från november–januari 2018/-19. Tekniska Verken begärde en höjning av taxan med 9 procent. Grunden för begäran att 9 procents höjning var nödvändig var att man i avfallskalkylen belastade Linköpingsborna med ett högre pris för att förbränna avfall än vad andra kommuner fick betala.
Tillsammans med hyresgästföreningen skrev jag en artikel där vi menade att det inte var rimligt med 9 procents höjning. Det skulle medföra en onödig bokostnadshöjning för alla. Beslutet i fullmäktige blev 5 procents höjning, vilket var närmare nivån självkostnad. Detta innebar att Linköpingsborna sparade cirka 2 miljoner i onödiga skatter. T/C gissar att den beslutade lägre höjningen 5 procent, ”riskerat att bryta mot lagen...och lurat staten på moms”. Tempusformen visar att de inte ens har koll på att KF sänkte Tekniska Verkens begärda höjning. Prata är enkelt att gå till källorna och läsa in fakta kräver en ansträngning.
Vi är många som ser behov av en förändring i kommunpolitiken. Med sina krav på medlemskap, ideliga möten, flygbladsutdelning, torgmöten, dörrknackning, kadaverdisciplin och bråk om välavlönade uppdrag skrämmer partierna iväg kompetenta personer. Sansade personer som kan göra en god insats i det gemensamma kommunstyret avstår. Därför är vi nu många som bildar Linköpingslistan (LL) i syfte att bredda kompetenserna och nivån på samtalet. Johan Thorén och Göran Carlssons två artiklar visar tydligt varför LL behövs.