Riksdagen har bestämt att svensk livsmedelsproduktion måste öka. Vi har en självförsörjningsgrad på cirka 50 procent. I stort sett behöver vi odla mer av alla grödor, frukt och grönt samtidigt som vi utvecklar djurhållningen. Men när viltet tillåts diktera villkoren för livsmedelsproduktionen blir det väldigt svårt för lantbrukare att producera mat till hushållen. Viltstammarna ökar okontrollerat och regeringen måste sätta ned foten så vi får en hållbar viltförvaltning.
Lantbruket och matproduktionen har utsetts till samhällsviktig sektor. Matproduktionen får inte hotas. Samtidigt blir problemen med viltskador inom jord- och skogsbruk blir allt större. I vissa områden av Östergötland betar dov- och kronhjort ned odlingsmarkerna så att ett lönsamt jordbruk omöjliggörs. I andra områden bökar vildsvin upp grödorna om och om igen. När en lantbrukare sår om för tredje gången är hoppet inte stort om att vakande jägare ska hålla grisarna borta. På andra fält landar tusentals gäss, tranor och sångsvanar och orsakar svåra betesskador.
Skogsplantering skadas av dov- och kronhjort när hjortarna konkurrerar med rådjur och älg om födan. Andra djuruppfödare drabbas när vargens utbredning blir större och områden som hittills varit förskonade får tamdjur attackerade. Vi vet att viltskadorna uppgår flera miljarder årligen.
Många av våra medlemmar njuter av jakten som ett fantastiskt fritidsintresse. För de allra flesta är jakten ett intresse och inte ett arbete. För att minska problemen måste samhället, politiker och jägare förhålla sig till viltskadeproblematiken. Ett fritidsintresse får inte bidra till att livsmedelsförsörjning och skogsbruket drabbas av miljardförluster varje år. Dagens jaktlagstiftning tillkom på 80-talet och är nu omodern och direkt olämplig att tillämpa på dagens viltsituation där stammarna tillåts att växa. När lagen antogs fanns behov av att skydda vilt och begränsa jakt. Då var viltstammarna mycket mindre. Nu är läget det omvända. Om Sverige ska lyckas med livsmedelsstrategin är viltet en ödesfråga för konsumenterna, samhället och våra medlemmar. I Östergötland ser vi med stor oro på hur dovhjortar, vildsvin och vargen med oroväckande fart förökar sig och breder ut sig.
Vi vill att Naturvårdsverkets förslag om en vildsvinsförvaltning, som innebär halverade vildsvinsskador, genomförs. Vi vill att en jaktlagsutredning tillsätts som utgår från dagens situation och att Länsstyrelsernas engagemang ökar. Beslutsfattare måste ta större hänsyn till de människor och företagare som arbetar inom de gröna näringarna, så att vi kan fortsätta med våra samhällsviktiga verksamheter.