Från Linköpingslistan ser vi med stor oro på utvecklingen av förskolan i Linköpings kommun. I de samtal som förts kring förskolans framtid har fokus legat nästan uteslutande på lokaler och personalfrågor. Inte en enda gång har barnens behov satts i centrum av de styrande.
När kommunen införde en ny modell för att hantera vikariat inom förskolan, var målet att undvika uppsägningar av personal. Tyvärr har denna modell inte fungerat tillfredsställande – varken för barnen eller personalen, vilket flera insändare vittnat om.
Som politiker har jag själv besökt förskolor och pratat med personalen. Hittills har jag inte mött någon förskollärare eller barnskötare som anser att systemet fungerar bra. På vissa avdelningar kanske det följer den tänkta planen, men på de flesta håll är verkligheten mer komplicerad än vad som framställs.
Förskollärare som bär ansvaret för en grupp barn känner ofta en oro för att kollegor ska behöva flytta till en annan förskola. Små barn, som snabbt knyter an till vuxna, blir stressade och oroliga när välbekant personal lämnar avdelningen. Det har till och med förekommit situationer där personal tvingats ta med sig barn från sin egen avdelning till ett annat ställe för att täcka akuta behov. Denna typ av kedjereaktion skapar stress och ineffektivitet i organisationen.
Många i personalen vittnar också om ökade sjukskrivningar till följd av stressen som den nya modellen orsakar. Även om sjukskrivningarnas orsaker kan vara svåra att mäta, står det klart att sjukskrivningstalen inom förskolan är höga. Det behöver inte stå "utmattningssymptom" på sjukintyget för att vi ska förstå att det är arbetsrelaterat.
För att skapa en trygg och stabil arbetsmiljö, både för personalen och barnen, föreslår vi från Linköpingslistan att man återinför en vikariepool. Genom att ha tillsvidareanställd personal som täcker vikariat kan man minska oron och stressen. Om kommunen delas in i olika områden, där vikarier enbart arbetar inom sitt område, skulle detta skapa kontinuitet för både barn och personal.
Det är också viktigt att göra yrket attraktivt för nya förskollärare. Kommunen borde även tillvarata erfarenheten hos pensionerad personal och erbjuda dem att vikariera. Många andra kommuner har redan lyckats etablera samarbete med seniorer som volontärer på förskolor. Kanske är detta något Linköpings kommun borde våga pröva?
För att förbättra förskolans framtid behöver vi öka personaltätheten, minska barngrupperna och tänka långsiktigt. Vi måste sätta barnens bästa i centrum – och vi måste vara villiga att betala för det!