Skolor och förskolor läggs ned på löpande band, färdtjänsten blir dyrare och nu kommer nästa smäll, på grund av att Socialförvaltningen i Linköping ska spara 100 miljoner kronor under 2024, hotas den öppna verksamheten Lotsen av nedläggning.
Lotsen har sedan 2005 varit en fristad för personer med psykisk ohälsa eller funktionsvariation, här är alla välkomna, oavsett diagnos – från bipolaritet och schizofreni till adhd och autism. Att stänga verksamheten skulle vara en handling som underminerar vårt ansvar gentemot en utsatt grupp i samhället och som riskerar att få ödesdigra konsekvenser med ytterligare isolering och stigmatisering till följd.
Dessutom stöds en nedläggning knappast av det omfattande funktionshinderspolitiska program som Linköpings kommun tagit fram och som särskilt värnar om allas rätt till delaktighet oberoende av funktionsvariationer.
Vi har full förståelse för att styret strävar efter en ekonomi i balans. Det är viktigt för oss alla, inte bara S+M-styret (även om man lätt kan få den uppfattningen utefter hur styret väljer att debattera), men det här handlar om hur man prioriterar. När tuffa besparingar drabbar grupper som har det svårast i samhället måste man titta på andra alternativ. I alla fall om vi vill ha ett medmänskligt och fungerande samhälle även för grupper som mest behöver samhällets hjälp.
LL har lagt fram flera förslag där kommunen hade kunnat spara drygt 200 miljoner kronor för att kunna göra satsningar för dessa grupper.
En indexbaserad kapitalförvaltning skulle spara cirka 30 miljoner kronor i avgifter och ge lika bra avkastning. Sänkta hyror från Lejonfastigheter till skolor och förskolor skulle spara 16 miljoner kronor i statlig skatt. Dra ned på antalet program, policys och handlingsplaner som har låg styrande verkan skulle spara minst 100 miljoner enligt våra beräkningar och ett stopp för att hyra sjuksköterskor via bemanningsföretag skulle spara cirka 40 miljoner kronor.
Vi får tyvärr inget gehör för dessa förslag av det rådande S+M-styret. Inte ens förslaget om indexbaserad kapitalförvaltning kan styret yrka bifall för, trots positiva signaler från förvaltning och tjänstepersoner. Kanske är det som det tidigare kommunalrådet i Norrköping ger uttryck för i ett reportage i den här tidningen: ”Om din politiska motståndare säger något bra får man aldrig medge det. Då vinner ju de. Då kanske väljarna upptäcker det och väljer dem i nästa val.”
Alldeles oavsett så hoppas vi att styret, åtminstone i det här fallet, kan tänka om och välja att bevara Lotsen. Om man verkligen vill och tycker att den här gruppen är värd att prioritera så finns det pengar att spara på annat håll än att stänga en verksamhet för de som har få, om ens några, andra alternativ.