I dagarna har vi kunnat läsa att Lejonfastigheter vill bygga ett äldreboende på platsen där Fredriksbergsskolan låg. Detta är ännu ett exempel på bristfällig planering av både lokaler och bostadsområden. Det framstår snarare som en hastig lösning för att undvika kostnader för tomma lokaler än en långsiktig och genomtänkt plan.
Fredriksbergsskolans placering fungerade väl när eleverna bodde i området och kunde gå eller cykla till skolan. Däremot är platsen olämplig för ett äldreboende, då det genererar betydande trafik från vårdtransporter, personal och besökare – trafik som skulle ledas genom små villagator.
Linköpingslistan föreslår därför att planerna på ett äldreboende vid Fredriksbergsskolan pausas och att mer lämplig mark används i stället. Nedläggning av Fredriksbergsskolan byggde på att skolnämnden agerade utifrån sin egen budgetlogik, hänsyn togs inte till helheten inom kommunen.
Nu är man på väg att göra om samma systemfel. Lokaliseringen av äldreboendet begränsas till mark som Lejonfastigheter äger, samtidigt som kommunen har planlagda tomter som kan bebyggas. Det behövs i detta fall som i så många andra betydligt bättre samordning på koncernnivå i kommunen.
Vi vänder oss också mot den stordrift som planeras. Skalan med 80–160 lägenheter är för stor. Samma typ av stordrift planeras inom förskolan/skolan. Det är uttryck för strävan efter en industriell rationell produktion. Det passar bra för maskiner, men inte för verksamheter som hanterar sköra människor.